Hoho?

Hallihallå! Här var det galet länge sedan jag skrev! Skolan rullar på och just nu ligger mitt bloggfokus på mitt projektarbete: www.stressamindre.blogspot.com - en blogg där jag skriver och stress och förändrar delar i mitt liv för att minska min stress. Kika gärna in där!

Schweiz var underbart! Just nu är det dock psykologiprov, musklers latinska namn, tyskaböcker och projektarbetet som tar upp all min energi - så Schweiz får faktiskt vänta lite.

Har inte så mycket att rapportera - lägger in lite bilder istället. Ha det bra!

Jag och Sam tog en välbehövd tupplur för någon dag sen...

Psykologin är väldigt intressant, dock en aning chockerande...

Jag och mitt lata arsle släpade oss till Friskis idag efter skolan!

Friheten lider mot sitt slut...

Som rubriken skvallrar om så närmar sig skolstarten med stormsteg. Vet inte riktigt hur jag ska känna faktiskt. Det ska bli lite kul att börja igen eftersom jag är lite taggad på att börja läsa psykologi och medicinsk grundkurs. Känner mig dock inte peppad på historia och religion. Vill veta hur mitt schema ser ut, men det kommer upp först den 15:e och vi börjar den 16:e. Taskigt värre. Man vill ju hinna sörja sin förlorade fritid i några dagar innan allt sätter igång... Det är inte mycket som pågår i mitt liv just nu. Jag har försökt ta det lugnt och "finna ro i mig själv". Jag har köpt gymkort och har varit iväg och tränat med Josefine en gång. Dagen efter kunde jag inte röra mina armar överhuvudtaget. Det kändes bra, trots att jag nästan grät och var bästis med värmekudden hela dagen. Vi har även införskaffat oss en xbox med tillhörande Kinect och jag skaffade ett träningsspel vilket är otroligt bra. Jag hoppade hopprep med spelet i kanske... 5-6 minuter. Dagen efter haltade jag fram. Idag när jag vaknade klarade jag knappt att kliva ur sängen på egen hand. Så mitt mål är att försöka träna med spelet 30 min varje dag som jag inte går till gymmet. Känns riktigt bra att vara lite på hugget angående träningen igen. Den här gången ska jag fan inte få slacka av efter en vecka! Idag var jag en sväng på stan och införskaffade två par perfekta jeans, två underbara tröjor och en hårmunk. Jag har länge velat testa en hårmunk men har inte fattat hur man gör, men idag fick jag till det! Blev riktigt snyggt tycker jag, en perfekt vardagsfrisyr när man kanske har lite skitigt hår och inte pallar göra något annat.
Nej, nu ska jag fortsätta läsa i "Kungarnas krig". Baj baj!

Oj, lite dubbelhaksvarning där på vänstra bilden, hehe...

Bulgarien '12

Hejsan hoppsan! Längesedan det blev uppdaterat här. Tänkte slänga in ett litet inlägg om Bulgarien-resan. Bilderna här under sammanfattar resan rätt bra. Det var galet varmt hela tiden, säkert en bra bit över 30 grader varje dag. Det blåste rätt kraftigt som tur var, hade det varit vindstilla hade vi förmodligen gått under. Vi spenderade mycket tid vid poolen och stranden och på något sätt lyckades jag bränna mina knän rejält. Jag passade såklart på att införskaffa mig en massa härliga märkeskopior, bland annat Prada-kopian som bilden visar. Älskar den och den kommer passa perfekt som skolväska nu i höst. Jag läste även flitigt i "Kampen om Järntronen" och lyckades läsa ut den. Fick lite smått ångest och lyckades beställa bok nr. 2 från Bulgarien så den kom i brevlådan dagen efter att vi kom hem till Sverige. Resan var väldigt trevlig och det var skönt att få känna på riktig rejäl värme den här sommaren. Nu känner jag mig lite mer redo för att börja skolan igen.

"She works hard for the money..."

Ja, just nu är jobbet det som kräver typ all min tid och ork. Är väldigt stolt över att jag lyckas komma upp vid 6 varje morgon efter att ha sovit till typ nästan 10 varje dag sedan påsklovet. Jag trivs väldigt bra, men vissa dagar är det segare än andra. Idag fixade jag runt lite inne på sköterskeexpeditionen och sedan kom dagens höjdpunkt: jag fick vara med på ett kejsarsnitt. Sköterskorna på min avdelning är så himla snälla mot mig och har flera gånger frågat vad jag skulle vilja vara med och se liksom. Häromdagen fick jag vara med när de opererade in en venport, vilket var ett av mina önskemål. Att få vara med på ett kejsarsnitt har jag inte ens vågat be om eftersom jag tänkte att det skulle vara praktiskt taget omöjligt. Men så idag så frågade en av sköterskorna om jag skulle vilja vara med på ett och såklart svarade jag ja! Jag trodde dock inte att det skulle bli av endast någon timme senare. En operationssköterska kom till expeditionen och tio min senare satt jag på en pall inne i operationssalen. För det första: jag har föreställt mig operationssalar som relativt mörka, typ kaklade väggar och inga fönster. Den här salen var ganska stor, väldigt luftig och med två stora fönster med utsikt över slottet. Innan läkaren började med kejsarsnittet så sa alla i salen sitt namn och vad de jobbade med för att ge mamman och pappan en trygghet. Jag blev lite nervös när sköterskan sa åt mig att säga mitt namn och det kändes väldigt dumt att säga "Öh.. Hanna, sommarjobbare." efter alla hade sagt typ "Blablabla, narkosläkare.", "Blablabla, operatör." osv, haha. Som tur var verkade föräldrarna tycka det var okej att jag var där. Sedan började det häftigaste jag någonsin sett i hela mitt liv. Något annat jag är lite stolt över är att jag inte är lika rädd för blod som jag trodde jag var. Jag har nu två gånger på nära håll sett läkare skära i folk och hur det kommer rejält med blod och det har inte känts det minsta obehagligt. Okej, när läkarna drog i varsin ände av hålet för att göra det större blev det lite väl kanske... Egentligen är det inte blodet som är äckligt, utan fettet, haha! I alla fall, jag satt där på min pall och när jag såg hur de började klippa lite försiktigt i fostersäcken och sen när det sa SPLASH! och fostervattnet forsade ut, ja, då började jag känna tårarna stiga upp i ögonen. Jag såg huvudet. Jag såg lillens hår. Och när de drog fram honom och mamman började gråta, ja, då fick jag bita mig hårt i läppen för att inte börja stortjuta jag med. Alltså, ord kan inte beskriva hur magiskt det var! Det fick mig att vilja jobba inom vården och speciellt som typ barnmorska ännu mera. Jag såg en människa födas idag. Jag såg honom ta sitt första andetag utanför mammans mage. Jag hörde hans första skrik. Jag börjar nästan grina nu bara jag tänker på det. Seriöst, hur jävla vackert är inte livet egentligen?

Jobb

Första dagen på jobbet avklarad! Summering av dagen: började hemskt för att sedan bli bra. Det hela började egentligen igår kväll när jag la mig vid 21 för att vara säker på att jag inte skulle vara trött imorse. Vid 05.30 klev jag upp imorse och kände mig pigg och väldigt stolt för att jag hade tagit mig upp så tidigt. Jag åt frukost, gjorde mig i ordning och tittade på några avsnitt "Simpsons" innan det var dags att ta bussen till Akademiska. Allt var frid och fröjd tills jag satt på bussen och jag insåg att jag hade glömt min matlåda hemma. "Fan." tänkte jag men kom sedan på att det finns en caféteria en trappa ner på jobbet. "Va skönt, då löser det sig." tänkte jag och skrattade lite åt min egen vimsighet. När jag kom fram till centralen så hade jag tid innan andra bussen skulle gå, så jag slank in på Pressbyrån för att köpa en matlåda eftersom jag inte visste hur lång lunch jag skulle få. Jag hittade en jättegod pastasallad med kyckling och bacon. "Shit, va bra!" tänkte jag och började gräva i väskan efter plånboken. Den var inte där. Den låg hemma i mitt nattduksbord. "Men vad i helvete..." tänkte jag då och fick ställa tillbaka matlådan och knalla iväg till busshållplatsen utan mat. Då kom det fina med att ha en mamma som jobbar på sjukhuset in i bilden. Ett samtal och en kort bussresa senare mötte jag upp mamma som köpte matlåda åt mig. "Vilken tur att allt löste sig! Nu ska jag ha en jättebra dag!" tänkte jag och knallade upp till min avdelning.

Väl där fick jag byta om till jättefräcka (eller inte...) pappers/tyg kläder. Sen så skulle jag sätta mig och vänta eftersom sköterskan som skulle ta hand om mig var och satte en nål på en patient. Så jag satte mig där på expeditionen och väntade. Då började jag känna att det var rätt varmt alltså. Jag hade stressat upp mig angående hela grejen med matlådan och plånboken och sedan skyndat mig genom kulverten för att inte komma för sent. Men fan va varmt det var... "Okej, Hanna, lugn nu. Andas djuuuuupt. Kom ihåg: andas i en fyrkant..." Där satt jag och försökte lugna mig själv när sköterskan kom och frågade ifall jag ville följa med när hon satte nålen. Jag var så nervös och ville göra ett bra intryck att jag svarade "Javisst!" och reste mig snabbt och följde efter henne. Väl inne på patientens rum började det snurra i huvudet. Huvudet blev jättevarmt och jag fick fram "Ursäkta, kan jag sätta mig ner? Jag känner mig lite..." medan jag stapplande försökte sätta mig på en stol. Jag höll på att dö av pinsamhet. Jag hade inte ens jobbat i fem minuter och nu höll jag på att svimma? Vilket superbra intryck! Men sköterskan var supersnäll och frågade ifall jag ville ha lite saft. Mitt huvud var tyvärr alldeles dimmigt då,  men på något sätt lyckades jag följa med henne in i en tom sal. Medan hon öppnade fönstret så frågade hon ifall jag behövde kräkas. "Nej, jag måste bara sitta lite..." tror jag att jag fick fram innan jag kände att "Åh, hjälp, fan, nu svimmar jag verkligen!" och nästan sprang fram till en av sängarna och satte mig ner. Sköterskan var snabbt framme och la en lakan under mig innan jag la mig raklång på sängen. Hon frågade ifall jag hade ätit något imorse och ifall jag hade mens. "Tidigt imorse och nej." fick jag fram där jag låg med slutna ögon och försökte andas lugnt. Sköterskan gick iväg och kom sedan tillbaka med ett glas saft. Jag lyckades dricka lite medan hon frågade varför jag trodde att jag mådde som jag gjorde. Jag fick förklara hela grejen med matlådan, plånboken och om hur jag lätt stressar upp mig och då får jättelätt att svimma. Jag tror att jag bad om ursäkt ett X antal gånger och helst av allt ville jag bara försvinna från jordens yta. Jag kände mig så himla misslyckad! Hon försäkrade mig gång på gång att det inte gjorde något och att jag bara skulle ligga och vila mig tills jag mådde bättre. När hon hade lämnat mig låg jag och stirrade ut genom fönstret i tio minuter och var arg på mig själv. Sen kom en annan sköterska och frågade hur jag mådde. Hon var väldigt snäll och skrattade MED mig och även hon försäkrade att det inte gjorde någonting. Hon sa åt mig att tjuvstarta med morgonfikat och hjälpte mig in i personalrummet där jag åt en hårdmacka och drack ett glas saft. En trevligt läkare kom och satt bredvid mig i soffan och frågade lite om vem jag var osv.
Efter mackan så började jag gudskelov att må lite bättre.

Efter morgonfikat så fick jag en massa rundturer på avdelningen vilket var väl behövligt. Sedan var det dags att göra fika till den första patienten. Jag jobbade flitigt (höhö...) med att bre 10 mackor och plasta in dem för att kunna ge direkt när patienterna ville ha fika. Resten av dagen varvades med fika fixande, sängbäddande, rumstädande och lite "Göra absolut ingenting.". Först kände jag mig rätt så oduglig där jag satt i en fåtölj och läste damtidningar. "De kommer tycka jag är värsta slackern ju!" tänkte jag förskräckt och såg mig desperat om efter saker att göra. Men sen insåg jag att sköterskorna heller inte hade mycket att göra. Jag jobbar ju på en uppvaksavdelning, vilket innebär att det främsta arbetet är att lindra patienters smärta när de vaknar upp. Det arbetet kan ju inte jag sköta, utan mina uppgifter är alltså att fixa fika till dem och sedan städa när de åker hem/till en annan avdelning. Tiden där i mellan fanns det inte så mycket att göra. Efter lunchen så föreslog sköterskorna att jag kunde få hjälpa till att sommarstäda ifall jag hade lust. "Javisst, absolut!" Jag tror aldrig jag har varit så ivrig till att städa, haha! Men att städa ger mig något att göra samt får tiden att gå lite fortare.

Till slut blev klockan i alla fall tre och jag fick gå och byta om. Gick till mamma och vi tog en glass i Stadsparken innan vi fortsatte till Resecentrum för att hämta ut mina mediciner och fixa busskort till mig. Nu ligger jag här i sängen och har cirka 0% lust att röra på mig. En sak jag dock ska göra är att lägga ner plånboken i väskan. Nu. Och sätta en lapp på dörren där det står "MATLÅDAN FÖR I HELVETE!". Summa summarum: dålig start på dagen men för övrigt trevlig dag med väldigt trevliga personer. Jag ber till högre makter att slippa ha en sån här morgon någonsin igen. Usch och fy. Imorgon blir det 8.30 - 15.00 igen! Det är bara att kötta på i tre veckor nu. Heja heja!

Jag i min coola outfit, höhö...

Myndig

Tada! Nu är jag då äntligen myndig och det känns... exakt likadant som när jag var 17. En aning mer makt känns dock väldigt bra! Till exempel så är det nu jag och inte mina föräldrar som kontrollerar mitt sparkonto och jag får beställa grejer på internet. Dessa två saker är dock inte en så bra kombination, i alla fall inte om jag vill bli helt jävla pank innan jag fyller 19, hehe... Min födelsedag var väldigt fin! Jag blev väckt lite för tidigt av min fina familj. Jag fick väldigt bra presenter varav många jag hade önskat mig. Det finaste var såklart halsbandet från Dogeared. Åh så fint det är! Så himla fint budskap som jag hoppas att jag verkligen kan ta åt mig! Efter paketöppningen åt jag frukost och somnade sedan om i ett antal timmar. Dagen spenderade jag hemma och strosade sedan runt lite på stan för mig själv. På kvällen blev det middag på supermysiga O'Connor's där jag bestämde mig för att smaka alkohol för första gången i mitt 18-åriga liv. Innerst inne önskade jag lite att jag skulle tycka det var jättegott så att jag kunde börja gå ut med mina vänner och inte ses som en tråkmåns, men sådan tur hade jag inte. Jag drack två klunkar vin innan jag bestämde mig för att dricka vatten resten av kvällen. Så jag får fortsätta vara tråkmånsen som dricker vatten! Känns helt okej faktiskt. Efter middagen fikade vi lite på Storken innan vi åkte hem. Igår var jag helt borta. Jag sov till 12.30 och sedan tog jag mig knappt ur sängen på resten av dagen. Jag låg där och glodde på "Game of Thrones" och kände mig en aning misslyckad. Jag är ju 18 nu! Är det inte nu jag ska börja leva livet liksom?! Men ack, sängen var så skön och "Game of Thrones" var så spännande... Idag har jag för första gången fått studiebidraget insatt direkt på MITT konto och även registrerat mig för löneutbetalning. På måndag är det dags att börja jobba! Jag håller verkligen tummarna för att jag kommer trivas och att det inte kommer vara alltför tråkigt. Imorgon är det dags för min och Sara gemensamma födelsedagsfirande! Vi har flyttat det hem till mig eftersom SMHI utlovar pissväder. Det ska bli väldigt trevligt! Nu ska jag duscha och sedan ska jag faktiskt, hör och häpna, titta på ännu ett avsnitt av "Game of Thrones". Hej hej!

Tick tack...

Min födelsedag närmar sig med stormsteg! Fick precis höra av mamma att för exakt 18 år sedan hade allt  precis satt igång och kl. 07.14 imorgon bitti föddes jag. Galet egentligen! Mamma håller på att slå in presenter nere i köket, så jag är portad från nedervåningen... Men det gör inte så mycket för jag har det bra här i sängen med min Marabou daim och "Game of Thrones" avsnitt! Här har ni lite bilder från sommarstugan där vi firade midsommar. Det är så härligt tyst där uppe, men efter en helg utan rinnande vatten, riktig toalett och med praktiskt taget ingenting att göra så börjar jag klättra på väggarna. Ni ser även hur det ser ut med luggen nu! Nej, nu blir det "Game of Thrones"!

Nästa gång jag skriver är jag myndig :D

Sista dagen som minderårig

Så var då min sista dag som minderårig här. Imorgon fyller jag hela 18 år och räknas som vuxen.
Helt galet vad fort tiden går ibland! Imorgon blir det födelsedagsmiddag med familjen på O'Connor's och på lördag har jag och Sara en gemensam födelsedagspicknick. På måndag är det dags att börja jobba och om tjugosju dagar är det äntligen dags att fara till Bulgarien. Idag har jag vart på stan och fixat så min kära vän helluggen är tillbaka igen. Jag är supernöjd och bilder kommer förmodligen imorgon. Här nedanför ser ni lite exempel på vad jag har önskat mig i födelsedagspresent. Nu ska jag städa undan lite och sedan läsa färdigt "L.A. Candy". 

Topparna - Lindex
Halsband - Dogeared
Shorts - Pieces
Väska - Miss Selfridges
Klocka - Ur & Penn

Solsken, maccaron och EN bränd axel

Idag hade jag två läkartider, den första kl. 10.30 och den andra 13.00. Detta gjorde att jag inte hann hem mellan tiderna, så jag fick spendera tiden på stan istället vilket jag måste säga att jag gladeligen gjorde! Eftersom första läkartiden endast tog ynka 5 minuter, så hade jag alltså 2h och 25 min att slå ihjäl. Jag gick därför till ICA och plockade ihop en god sallad och slog mig ned vid Fyrisån. Jag måste säga att jag verkligen ÄLSKAR Uppsala på sommaren och speciellt nu i förmiddags eftersom det inte var så himla mycket folk ute på stan. Jag satt där och åt samtidigt som jag fnissade åt hur roliga änder ser ut när de dyker efter mat och oroade mig för närgångna kråkor. När jag hade ätit klart så satt jag och läste i min bok "L.A. Candy" - väldigt bra! Solen sken galet mycket och innan jag hann reagera lyckades jag bränna min vänstra axel, ja, endast den vänstra, vilket ni ser bildbevis på lite längre ner. Jag insåg att lite skugga var att föredra, så jag slog mig ner på Café Årummet och åt lite daimglass samt min första maccaron någonsin. Och hjälp vad god den var! Dock kändes 27 kr för den som rena rånet... Efter min andra läkartid så strosade jag runt på stan lite och hittade de fina shortsen här under. Har hintat till mamma att det skulle bli en bra födelsedagspresent, hehe. Nu ska jag ta och smörja in axeln med after sun lotion och titta på lite "House" innan jag ska sova. Ha en bra kväll!

Tiiiiisdaaaaag

Hejsan hoppsan! Idag var det meningen att jag skulle ha HLR-utbildning, men jag vaknade upp med ett förjävligt illamående, vilket gjorde att jag blev sängliggande fram till tolv ungefär. Lyckades få i mig en tablett, lite yoghurt och en hård macka och till slut gick det över. På eftermiddagen åkte jag ner och mötte mamma på stan för att checka in rean. Vi hittade massa fint och köpte bland annat lite födelsedagspresenter till mig, haha! Kanske lite tråkigt att veta vad man ska få, men på så sätt blir det ju i alla fall något man tycker om :) Jag köpte den fina ringen jag har på mig här under och även en solhatt och ett par solglasögon. Jag har aldrig kunna haft solglasögon eftersom jag är halvt blind utan mina glasögon, men dessa var faktiskt tillräckligt stora för att dölja mina glasögon tillräckligt väl för att det skulle se hyfsat snyggt ut, så jag slog till! Om 34 dagar bär det av till Bulgarien! Och om 8 dagar fyller jag 18! <3 Imorgon har jag två läkartider, på torsdag har jag en föreläsning och på fredag morgon åker vi upp till stugan för att fira midsommar. Håller tummarna för bra väder! Tjingeling!

Keep your head up, keep your heart strong, keep your mind set

Igår hade jag en riktig pissdag. Det började med att killen jag gillar förklarade att han inte gillar mig och det hela slutade med att han tog bort mig som vän på Facebook. Inte riktigt hur jag hade hoppats att det hela skulle sluta direkt, men det kan inte hjälpas. Min fina vän Sara smsade mig dessa visa ord "Break down if it is your intention to come back stronger." Och hur rätt är inte det? Ibland känns allt riktigt pissigt och man vill helst bara sova bort dagen, men för att inte fastna i en ond cirkel (som jag gjorde tidigare i våras...) så är det jättebra att ha det där mottot i bakhuvudet. Visst, gråt och må dåligt, men kom tillbaka starkare efteråt. Lär dig vad du kan göra annorlunda nästa gång för att slippa må så dåligt igen. På ett sätt gjorde även den här killen mig en tjänst. Mitt motto lyder typ "Ju mer jag vet, desto mindre ont gör det." vilket gör att jag har velat veta varenda detalj om den här killens relation till tjejen han gillar. Hur dumt är inte det mottot? Inte fan gör saker och ting mindre ont för att man vet om dem. De gör precis lika ont som när man är helt omedveten om dem. Det finns väl något ordspråk som säger "Det du inte vet kan inte såra dig." eller något liknande och det stämmer faktiskt rätt bra. 

Visst, man kan gå och grubbla upp en massa egna misstankar, men samtidigt är de just bara det; misstankar. De är inte hardcore fakta. Dessutom så är det mycket lättare att komma över någon ifall man är sur på den personen, än om man fortfarande är i kontakt med varandra och man hela tiden blir påmind om hur underbar personen är. Så egentligen får jag väl ta och tacka den här killen. Tack för att du gör mig sur och ger mig en "Jävlar anamma!"-spark i baken som får mig att vilja bli helt galet snygg tills jag åker till Schweiz i augusti! En spark som får mig att vilja visa dig allt härligt du faktiskt går miste om. Jag är inte übersjälvsäker och jag kommer aldrig kunna klampa in i ett rum, slänga med håret och stjäla allas uppmärksamhet, men så länge jag stjäl din och lyckas ge dig den minsta gnutta av ånger så duger det superbra för mig. :)

Imorgon ska jag ha HLR-utbildning mellan 10 och 12 och sedan får vi se vad jag hittar på resten av dagen. Blir nog iallafall att jag äter lunch på mammas jobb. Om man skulle våga sig på att cykla kanske...? Nää... jag och mitt lata arsle trivs så himla bra på bussen ju. I love my lazy ass <3 

Nu blir det lite läsning och kanske något "House" avsnitt innan det är läggdags. Peace out! 

Nämen titta: två egobilder varav en nästan kan kallas "Dagens outfit"!

This one's gonna hurt

I dig my heels into the dirt, 'cause this one's gonna hurt.
Won't let the waves wash me away, is what I always pray.
I'm held hostage in my head with every word you say.
God, all those lessons in my past, I spit them out so fast.
I see myself with you, I act so small.
I see my self with you, I always crawl.
So someone leave a raft for me,
the water's getting deep.

Fredagsmys!

Hallojsan! Idag är det fredag och åh så trevligt det är! Idag klev jag upp vid sex, vilket är det tidigaste jag har varit uppe på jättelänge. Det gick lättare än jag trodde som tur var och vid nio befann jag mig på Akademiska för introduktion till sommarjobbet. Galet mycket folk varav jag kände några få. Lyckades sätta mig tillsammans med en kompis efter den korta juice- och fruktpausen. Det var massa korta föredrag angående bland annat hygien och sekretess. Det var även en narkossköterska som pratade om LIV, dvs. luftburen intensivvård. Det var väldigt intressant och jag fick veta att Akademiska har avtal med armén att de flyger ner till Afghanistan och hämtar skadade svenska soldater. Efter alla föredrag var det dags att få en "handledare" och gå och äta lunch. Det var hamburgerbuffé vilket var otroligt gott. Vi hade rätt lång lunch så jag passade på att springa bort och hälsa på mamma. Jag älskar att jag är så van vid hennes avdelning och att alla sköterskor känner igen mig. Jag gick och satte mig i deras lunchrum och pratade med alla snälla människor ett tag innan jag fick träffa en sjuksköterskas bebis. Och gud, jag är så svag för små barn. Jag blir direkt "NÄMEN VILKEN SÖT EN! GULLIGULLIGULL!" och kittlar dom och pillar på de små tårna. Så där stod jag och myste med det lilla charmtrollet ett tag innan det var dags att bege sig till en avdelning för att signera avtal och lite andra papper. Efter det kom min handledare och följde mig till min avdelning. Jag ska jobba på gyn uppvaket. Dit kommer alltså personer som har gjort gynekologiska ingrepp såsom t.ex. kejsarsnitt eller aborter. Sköterskorna som jobbade där var väldigt trevliga och jag tror nog att jag kommer trivas utmärkt där! Efter det så fick jag gå och då tog jag en promenad ner på stan där jag införskaffade mig lite smått och gott. Här nedanför ser ni vad jag köpte! Köpte även en väldigt snygg BH, men det kändes lite väl att ta bild på, höhö... Nej, nu ska jag titta på något avsnitt av "House" (Galet bra serie!) innan jag äter middag och laddar upp inför kvällens fotbollsmatch! Heja Sverige!!! Ha det bra :D

Shorts: H&M rea (50 kr!!!)
Randig T-shirt: Monki
Svart linne: BikBok
Vitt linne: Monki
Grå T-shirt: Monki

Lördag kväll

Hejsan hoppsan på er! Sitter här och är glad över hur fint allting känns just nu. Igår eftermiddag hade vi som sagt grillkväll med Tyskaföreningen. Det var jag, Emma, Sara, Tilda, Lisa, Ulva och Anna och vi hade det jättetrevligt! Är så himla glad att det blev av, jag behövde verkligen en rolig kväll med kompisarna! Idag har jag sovit länge, tagit en rejäl långpromenad och hittat en ny favoritplats samt förundrat över hur fin Lunsenskogen kan vara en solig dag. Nu sitter jag och kollar på "Eternal Sunshine of the Spotless Mind". Fin film, men en aning rörig! Ska ta och titta på något avsnitt av "Skins" innan det är dags att sova. Snart är det sommarlov. Om 18 dagar fyller jag 18 och om 44 dagar åker jag till Bulgarien. Love it!

Fina Emma på grillkvällen!

Min nya favoritplats <3 Det var helt underbart vackert.

Fina Stordammen, endast 1 km från min baksida!

Förmodligen den längsta promenaden jag någonsin tagit frivilligt!

Min älskade lilla korv <3

Sömntuta

Jag vet inte hur många gånger jag har sagt till mig själv "Imorgon ska jag gå upp senast nio så jag hinner få saker gjorda!" och lika många gånger har jag vaknat av väckarklockan kl 9, tryckt av alarmet och sedan sovit till 11.30. Jag kan inte hjälpa det! Min säng är helt gudomlig. Om jag fick bestämma slulle jag ligga där hela dagen! Men nej, jag måste faktiskt in till skolan en snabbis och sätta upp lappar ang. morgondagens grillkväll med Tyskaföreningen. Tyvärr ser det inte direkt ut som att det kommer några fler än jag och Emma, vilket är tråkigt, men men, det blir nog skoj ändå! Nu är det inte långt kvar tills sommarlovet börjar, jippi!!! Här har ni förresten en av de grymt fina bilderna som Sara tog på mig i söndags!

Nytt utseende!

Tadaaa! Visst är bloggen fin?! Idag har jag haft Sara på besök här hemma. Vi har spelat in en cover på Demi Lovatos "Lightweight" och sen tog hon en massa fina bilder på mig, vilket är anledningen till att bloggen har ett nytt utseende. Hon är en sådan otrolig fotograf och galet duktig på att spela gitarr och sjunga! Lägger upp några av bilderna hon tog när hon har redigerat dem färdigt. Den här veckan har jag inget speciellt på gång. Imorgon har jag mina två sista prov för terminen: en tyskauppsats och ett kemiprov. Kemiprovet har jag lite smått panik inför - det känns som att ingenting har fastnat - men det får faktiskt gå hur som helst. Jag har hela trean på mig att fixa upp ett bra slutbetyg i kemi B. På tisdag ska jag äntligen klippa mig och jag funderar faktiskt på att klippa av en bra bit, men är inte säker än. Får tänka på saken lite... Sedan på fredag så ska ha grillkväll med tyskaföreningen, mitt första event jag har styrt ihop som ordförande! That's right, jag har gått och blivit ordförande! :D Det ska bli jätteroligt, så jag håller tummarna att det inte regnar på fredag... Nej, nu ska jag äta lite mackor och försöka få in lite mera kemi i huvudet. Hej hej!

My heart

It's my heart you're stealing, it's my heart you take.
It's my heart you're dealing with and it's my heart you'll break.
It's my heart you're taking, it's breaking bit by bit.
It's my heart you're dealing with, but you don't know about it.

If you'd feel like I feel and if you'd know what I know.
I don't think you'd ever play me; I know you'd never play me.

Bla bla bla...

Hello hello! Här sitter jag och mår bra! Ärligt talat, finns det något bättre än nytvättat hår? Jag ska vara väldigt fåfäng nu och säga att JAG ÄLSKAR MITT HÅR! Sitter och drar fingrarna igenom det non stop och förundras över hur mjukt det är, haha <3 Jag sitter i pyjamas och planerar att titta på något avsnitt av någon serie innan jag lägger mig tidigt eftersom jag imorgon kommer skriva matte nationella från 8.30 - 12.30. Yeeeey... Usch och fy, stora prov är verkligen inte min starka sida! Jag bara hoppas att det inte är allt för svårt och att jag lyckas fixa åtminstone ett VG så jag får det som slutbetyg i kursen. Har inget speciellt vettigt att skriva... Var och shoppade loss på stan häromdagen och köpte skor ensam för första gången i hela mitt liv, haha! För 249 kr fick jag två par skor varav ett jag har totalt kärat ner mig i. Supersköna och jättefina och jag tänker gå i dem hela sommaren lång. Kanske slänger upp någon bild på dem imorgon eller så. Nej, nu ska jag ta och borsta tänderna!

Ha en fortsatt trevlig kväll :)

Overanalyze this

Jag är en jäkel på att överanalysera saker. Om jag fick ändra en sak i min personlighet så skulle det vara att jag skulle börja vara spontan och inte tänka tusen steg före hela tiden. Det jag överanalyserar mest om är såklart killar. Vad annars liksom? Istället för att bara stänga av alla tankar och ha en normal konversation på Facebook eller SMS, så sitter jag där och tänker på ifall jag verkar för klängig, hur jag ska hålla kvar hans intresse för att skriva med mig och en massa andra jävla tankar vilket gör att jag ofta får lite smått panik. Vilket är galet. Jag är så himla rädd för att verka klängig och galen, att jag istället håller tillbaka min personlighet. Jag säger inte allt jag tänker på eftersom jag är rädd att skrämma bort killen. Är det en riktig snygg kille vågar jag oftast inte ens prata med honom i verkligheten eftersom det är så mycket svårare att dölja ens personlighet där. Det blir aldrig någonting med dessa killar och det resulterar i att jag börjar ifrågasätta mitt utseende.
"Är jag för ful?", "Är jag för kort?", "Ser han mig som en slags lillasyster?" osv. Så här i efterhand inser jag dock att det förmodligen berodde på att jag inte visade hela min personlighet. Jag borde ha lärt mig vid det här laget att jag inte är ett sexigt bombnedslag, vilket gör att mitt triumfkort är min personlighet. Jag har aldrig varit med om att en kille har blivit intresserad av mig vid första ögonkastet, utan det har alltid kommit efter att han har lärt känna mig. Så i mitt fall är det verkligen insidan som räknas och vad gör jag? Jo, jag går och håller igen eftersom jag vill att killarna ska gilla mig. Ack, så dumt! Jag måste sluta vara så jävla rädd för att verka klängig! Om jag hade fått tummen ur röven för lite mer än ett år sedan och vågat göra mer än att utbyta leenden och blickar med en.. ja, nästan perfekt kille, så hade kanske mitt liv sett annorlunda ut idag. Vem vet liksom? Men nej, idiotisk som jag är så sitter jag istället här ensam på mitt rum och smsar med honom om hur kär han är i en tjej som han endast har träffat en gång. En tjej som gjorde allt det jag inte gjorde. Fan också. Helvete. Får ta och se det här som en läxa. Nästa gång en perfekt kille dyker upp och visar lite intresse så ska jag stänga av den överanalyserande delen av min hjärna och bara vara mig själv. Då kanske jag slipper sitta ensam ett år senare och vara bitter...

Wazzaaaaaaaaaaaaa?!

Fin rubrik va? Rubriker är verkligen inte min starka sida. Hur är det med er alla fina människor där ute? Själv börjar jag sakta men säkert att må bättre. Det går med bebissteg, men hellre det än att det inte går alls. Vårterminen börjar lida mot sitt slut vilket är så skönt att jag inte ens kan uttrycka det i ord. Det jag har kvar i skolan innan det efterlängtade sommarlovet börjar är muntliga NP i engelska, NP i matte C och ett kemiprov. Känns helt okej, även om matten ger mig ångest blandat med raseri. Snart är det även dags för Katte-Skrapan-kampen! Det var galet roligt förra året, även fast vi förlorade. Dock är jag konflikträdd som satan, vilket gör att jag har lite smått ångest inför alla Skrapanmänniskor. Förra året hade jag och en klasskompis gått på toa innan vi gick och satte oss och för att komma till Katte-läktaren behövde vi gå igenom Skrapans läktare. Jag har aldrig känt mig så liten och förnedrad i hela mitt liv. En hel läktare som buade åt en är inget att leka med. Okej, det var väl kanske inte direkt riktat personligen mot mig, men hemskt var det ändå. Och om Katte förlorar i år igen så planerar jag att undvika Facebook i några dagar, alternativt dölja alla händelser från folk som går på Skrapan. Haha, tänk så konflikträdd man kan vara! Nej, nu ska jag ta och kolla på ett avsnitt "Supernatural" som jag har blivit beroende av. Dock är jag nästan alltid livrädd när jag tittar på den, så nattlampan kommer inte försvinna på ett bra tag om jag säger så, haha!

Ha en trevlig lördag :)

Livet just nu

LÅNGT INLÄGG

Hejsan, det var ett tag sen senast! Om man bortser från alla PAD inlägg jag har gjort på senaste tiden, så var senaste gången jag skrev den 26:e mars. Väldigt mycket har hänt sen dess. De flesta inlägg jag skrev innan dess var väldigt svajiga. Ni kanske minns "Den nakna sanningen" som var väldigt deppigt skrivit och sedan inlägget efter det var "Back on track" där jag skrev att allt var bra igen. Åh vad jag önskar att det verkligen stämde. Att allt var toppen igen, men så enkelt går det inte. Istället är jag nu "sjukskriven" fram till sommarlovet. Anledningen? Jag har sprungit in i väggen med huvudet före. De flesta som har känt mig länge vet att jag alltid har satsat mycket på skolan. Jag har alltid varit duktig och jag har alltid älskat att vara duktig. Jag har alltid älskat skolan eftersom den fyllde mitt bekräftelsebehov. Där fick jag beröm av lärarna och jag sög åt mig som en svamp. Det låter väl toppen, men nackdelen var att mitt sociala liv blev lidande. Jag har,och har alltid haft, ett väldigt begränsat umgänge utanför skoltid. Jag har dessutom alltid haft väldigt lågt självförtroende och kombinerar man det med skolan så blir det en farlig kombination. Skolarbetet gav mig en slags trygghet. Jag visste att jag var duktig på det och det där ständiga suget efter bekräftelse gjorde att jag pluggade hela tiden. Jag har pluggat på vartenda lov sedan 1:an. Vartenda lov. Tiden då jag skulle ha skitit i skolböckerna totalt och istället ha använt den värdefulla tiden till att VILA. Vissa flyr verkligheten genom dataspel, träning eller böcker, men min verklighetsflykt blev skolarbetet. I sjuan läste jag klart högstadiets tyska, bara för att jag kunde och ville. I åttan och nian läste jag in högstadiets spanska också. Jag lämnade högstadiet med 315 poäng och började på naturvetenskapsprogrammet på Katedralskolan. Det var kärlek vid första ögonkastet.

Jag fattade direkt tycke vid kemi, ett ämne som jag inte ens hade läst på Kunskapsskolan. Tack vare att NO-undervisningen var bristande på Kunskapsskolan, fick vi Kunskapselever kämpa extra mycket med kemin, fysiken och biologin. Jag minns en lektion då vi skulle börja med organisk kemi och vi skulle namnge alkaner. Praktiskt taget alla händer i klassrummet sträcktes upp, praktiskt taget alla visste att det hette metan, etan, propan, butan osv. medan jag satt där helt tyst. Jag hade ingen aning om vad alkanerna hette, jag hade inte ens en aning om vad alkaner var. Det gjorde ont i mig att inte kunna något som alla andra verkar kunna. Jag kände mig dum. Vilket låter otroligt löjligt, men så kände jag. Hur som helst, min poäng med allt det här är att 1. Jag har alltid varit superambitiös med skolan och 2. Jag älskade skolan. Jag har alltid haft lätt för mig i skolan, ända tills jag kom till gymnasiet. Jag kan inte direkt säga att jag har svårt för mig, men jag måste kämpa mera än vad jag har behövt förut och det stör mig. Vafan, jag vill ju kunna allt direkt! Jag vill ju kunna plugga extra för att jag VILL, inte för att jag BEHÖVER. Skolarbetet hade varit min bekräftelsekälla så länge, att jag började definera mig själv utifrån skolarbetet. Fick jag VG istället för MVG på ett prov, ja då var jag inte lika duktig längre. Mitt värde stod i direkt proportion mot mina betyg. Galet va?

I höstas började det gå utför rejält. Förutom den vanliga höstdeppen, så kom de fruktade slutproven i fysik och kemi. Fy satan vad jag stressade inför dem proven! Det blev jullov och jag vilade väl mer än vad jag normalt sett brukar göra, men jag pluggade fortfarande. Vårterminen började och jag kände mig taggad. Vårterminen är alltid lättare. Men någon månad in på terminen började det kännas annorlunda. Lusten började försvinna och skolan blev ett måste istället för något jag såg fram emot. Det eskalerade allt eftersom och det som satte igång det hela var att jag helt plötsligt började må jätteilla i skolan. Att sitta på en skoltoa och må illa är icke trevligt. Jag åkte hem efter någon timme och sedan kom jag inte tillbaka till skolan på nästan tre veckor. Jag hade dessutom lite problem med en av mina lärare, vilket gav mig magkatarr för jag var så orolig inför mötet vi skulle ha med honom. Den dagen när vi kom till skolan var jag så nervös att jag höll på att svimma och spy på samma gång. Men mötet gick bra och läraren har blivit otroligt mycket bättre sedan dess. Efter de här tre veckorna med magkatarr och en rejäl förkylning, så gick jag en vecka i skolan. Sedan blev det påsklov. På påsklovet pluggade jag knappt någonting. Jag spenderade de flesta dagarna i sängen där jag sov och tittade på teve. Efter påsklovet gick jag en dag, sedan gick det inte längre.

Jag tror att många av mina klasskamrater tycker det är konstigt att jag är "sjukskriven", för i skolan visar jag inte hur jag känner. Jag håller upp en fasad för att ingen ska se hur jävligt jag egentligen mår. Jag skrattar och skojar, men på insidan vill jag bara åka hem och sova flera dagar i sträck. På tisdagskvällen efter påsklovet bröt jag ihop. Varför? För jag räknade ner timmarna tills jag behövde gå och lägga mig. Jag hade sådan ångest för att gå och lägga mig eftersom jag visste att då var det snart dags för att gå upp och gå till skolan igen. Jag har väldigt mycket problem med min mage och det värsta jag vet är att må dåligt på offentliga ställen, vilket ökade min ångest något enormt. Enda sedan jag började i sjuan har jag åkt buss själv varje morgon till skolan. Nu var jag livrädd för att åka buss. Jag mådde så dåligt att jag bara skakade och grät när jag tänkte på att behöva åka buss. Ända sedan 6:an har jag gått regelbundet hos en kurator här i Sävja. Hon är underbar. Helst skulle jag vilja krympa henne och ha med henne i min ficka hela tiden. Ingen kan få mig att må så bra som hon. Dagen efter jag bröt ihop hade jag tid hos henne. Det enda jag kunde göra var att gråta. Jag grät och grät och grät. Jag mådde så jävla dåligt. Hon sa att hon aldrig har sett mig må så här dåligt och då har hon ändå följt mig i snart sex år. Hon tyckte vi skulle ringa till Spången, som är en psykiatrisk mottagning för gymnasieungdomar. Jepp, så många gymnasieungdomar mår dåligt att kommunen har varit tvungna att öppna en egen mottagning för dem. Vi fick en tid hos en psykiatriker för bedömning, så nu på onsdag ska jag dit.

Det jag slåss med nu är skuldkänslorna. Jag tar frasen "Det finns alltid någon som har det värre." väldigt bokstavligen. Jag tycker inte att jag mår tillräckligt dåligt för att vara "sjukskriven". Jag har svårt att klassa mitt problem som allvarligt. Hade jag haft ett fysiskt problem hade det inte varit några problem, men just för att det är psykiskt så har jag svårt att acceptera det. Jag tycker att jag borde vara stark nog att köra "Bita ihop och fortsätt ändå"-metoden, men det är jag inte. Inte längre. Många dagar har jag inte ork till något annat än att ligga i sängen och stirra på teven. Jag orkar verkligen ingenting annat. De dagar som jag mår bra och "Busstränar" genom att åka ner på stan och möta mamma får jag enorma skuldkänslor. Den lilla gubben på axeln säger "Jahaja, jag trodde du mådde dåligt? Vad är du för en liten lögnare egentligen?" och ger mig ont i magen. Mina föräldrar och min kurator försöker gång på gång banka in i mitt huvud att jag har allt rätt i världen att vara hemma och att mitt problem är på riktigt, men det är så sjukt svårt att få in det. Jag ser mig själv som en svag individ eftersom jag inte klarar av "Bita ihop och fortsätt ändå"-metoden. Därför fick jag en så varm och bra känsla i magen när jag var i skolan för ett tag sen för att ha biologiredovisning och jag var med en stund på tyskan innan. Min fina vän Lisen sa något i stil med "Va stark du är som gör det här." och det gjorde mig helt stum. Jag hade absolut ingen tanke på att man kunde se det så. Att jag var stark för att jag satte ner foten när det blev för mycket för att hantera. Tack Lisen för den kommentaren, den betydde verkligen mycket <3

För att sammanfatta... jag är nu hemma hela tiden. Helg hela veckan. Det är galet skönt. Ni kanske är lite avundsjuka på mig för det, men snälla - var inte det. Jag skulle ge allt för att få tillbaka den där känslan av att jag älskar skolan och vill dit hela tiden. För det är den Hanna jag känner igen. Det känns som att jag har tappat bort mig själv i samband med att jag tappade lusten för skolan, vilket inte är en trevlig känsla. Jag känner mig som ett litet barn när jag måste träna på att åka buss; något som jag har gjort själv i över sex år. Men det får vara så. Bebissteg. En dag i taget. Hellre det här än att köra på tills jag mår så dåligt att jag kanske inte orkar hämta mig igen... Till alla mina klasskamrater som kan tänka sig ha läst det här inlägget: jag saknar er superdupermycket och jag hoppas att ni inte tycker jag är knäpp eller svag pga. allt det här. Till alla som läser det här inlägget: våga säga ifrån när det blir för mycket. Ge fan i "Bita ihop och fortsätt ändå"-metoden. Den funkar inte i längden. Jag vet att man inte vill känna sig som en mes som klagar på minsta lilla grej, men klaga hellre en gång för mycket än en gång för lite. Och en sista sak: släpp tanken om att "Men alla andra klarar ju det här. Ingen annan mår dåligt, det är bara jag som är svag." Man är aldrig ensam när det kommer till att må såhär. Speciellt inte om man är tonåring. Saken är den att det förmodligen anses lite skamligt att visa att man mår dåligt, eftersom det knappt pratas om det, men det är helt normalt och framförallt helt OKEJ att känna så här. Våga prata om det. Jag lovar att folk kommer att förstå. Även om de aldrig har upplevt samma sak så kommer de visa hänsyn och förståelse.

Du är inte ensam.

Pt. 4 "17 år!"

Jag blev inte väckt av att alla kom in på mitt rum som tur var, utan vaknade själv utav väckarklockan. Min 17:e födelsedag och den första jag någonsin har spenderat utan mina föräldrar. Det kändes lite konstigt och hela dagen kändes det inte riktigt som att det var min födelsedag, eftersom den inte firades på det vanliga sättet. Jag klev upp och någon sa till mig att jag inte fick gå ner till frukosten. Här började misstankarna växa, haha! Alberto kom och gav mig en stor och mysig födelsedagskram och höll mig sedan sällskap tills Emma kom och gav mig klartecken att jag fick gå ner till frukosten. När jag kom ner till frukosten så sjöng alla för mig och jag fick en tårta. Fick även ett födelsedagskort och en t-shirt som alla hade signerat. Det var helt underbart, jag blev så himla glad! Efter frukosten bar det av till tågstationen där vi tog tåget till Köln där vi möttes av en guide. Han berättade lite om Kölns historia osv. Vi tog en bild på gruppen och började sedan gå in mot centrum. Vi stannade vid den stora bron där en massa hänglås satt fast. Ni kanske har hört talas om såna här ställen, det finns lite överallt i världen. Man kommer hit med sin flickvän/pojkvän,  graverar in sina namn på ett hänglås, låser fast låset i bron och kastar sedan nyckeln i vattnet. Det här ska då symbolisera evig kärlek eller något liknande. Vi satte fast ett lås med siffran ”6” på och alla hjälpte sedan åt att kasta i nyckeln i vattnet, haha.

Vi fortsatte sedan till Kölner Dom. Där fick man, om man ville, gå upp i tornen, men jag och Emma skippade det eftersom båda inte gillar höga höjder. Så vi satt ute med våra reseledare och väntade på de andra. Sedan när de kom tillbaka fick vi fritid och jag, Emma och Johan spatserade runt i Kölns centrum och tittade i affärer. Jag köpte första säsongen av ”Criminal Minds” åt mig själv i födelsedagspresent bland annat. När alla samlades igen och vi satt och lyssnade på guiden, så sa han att han visste att någon fyllde år idag. Så mitt framför Kölner Dom började hela gruppen sjunga ”Ja må hon leva”. Haha, det var lite pinsamt, men mest roligt J

På kvällen var det dags för ”Internationaler Abend”. Det gick ut på att alla grupper samlades och alla länder skulle hålla en presentation om just sitt land. Som jag nämnt i ett tidigare inlägg, så planerade vi att prata om midsommar och även visa lite klassisk dans kring midsommarstången. Det var riktigt nervöst att prata inför alla människor, men det gick bra! Det var väldigt skämmigt att dansa ”Små grodorna”, men som tur var så älskade alla det och ville vara med och dansa. Senare under resan hände det att någon ur min grupp kunde säga börja låta ”Ko-ack-ack-ack-ack-a!” och så skrattade vi. Efter alla presentationer blev det disco, höhö! Jag är inte så mycket för just discon, men jag måste säga att det var ett riktigt kul sätt att spendera sin födelsedag på! Dansade med folk ur min grupp och fick se lite väl utmanande danssteg vilket fick mig att börja asgarva. Emma ville inte dansa utan satt på en stol och tittade på. Det hela slutade med att Hannes knuffade in stolen mitt i smeten för att han tyckte att hon skulle vara med, haha! Vi kom inte tillbaka till hotellet förrän runt ett på natten, så det var bara att gå och lägga sig direkt eftersom vi skulle upp tidigt för att åka till Mönchengladbach. Men jag kan såhär i efterhand säga att det var nog en av de bästa födelsedagarna i hela mitt liv!

Min födelsedagstårta :)

Kölner Dom.

Gruppe 6 <3

Bron med alla hänglås.

Några lås.

Gruppe 6 <3

Kölner Dom.

Vår reseledarassistent Hannes var proffsig på att fota :)

Haha! Emma är lite irriterad på Javier :D

Jag, Emma och Alberto vilar oss lite.

Kölner Dom.

Några av reseledarna var konferencierer. 

Sally, Imad och Alberto :)

Svenskarna :)
Rim, Karolina, jag, Emma och Johan.

Små grodorna!

Pt. 3 "25:e och 26:e juni"

Vi fick en minimal sovmorgon och klockan 9 gav vi oss ut på stan. Där blev vi uppdelade i grupper och fick göra ett quiz om Bonn där vi bland annat var tvungen att fråga saker på tågstationen osv. Det regnade, men det var trots allt rätt roligt. Sedan begav vi oss till Ludwig van Beethovens gamla crib! Det var ett museum om hans liv och han hade tydligen bott där när han var ung. Det var rätt intressant, men jag hade så sjukt ont i fötterna att jag hade svårt att fokusera, haha. Vi åt lunch på Pizza Hut och det var här som jag först fick erfara det frustrerande momentet att beställa äpplejuice. ”Apfelsaft” är äpple juice och det sa jag mycket bestämt, tror ni inte att jag får in ”Apfelschorle” som är äpplejuice med kolsyra istället? För er som inte vet om det så gillar jag inte kolsyra och måste därför alltid ta mesalternativ som festis eller äpplejuice istället för läsk. Detta hände flera gånger under resan att de missuppfattade min beställning vilket var otroligt irriterande… 

Efter lunchen gjorde vi ett mycket uppskattat besök på en Haribo-affär! Det hade tidigare varit en Haribo-fabrik med nu så var det en stor affär istället. Allt var galet billigt och jag behöver väl knappast säga att alla köpte en jäklans massa godis! Ett exempel på vad jag köpte: ett tiopack Maoam, en påse persikor, två påsar sura gröna snören och en påse gummibjörnar för 30 kr, muahaha! Efter det åkte vi till en park eller något liknande där det var någon slags internationell matfestival. Det roligaste var att se folk ta sig ner för backen till fältet där alla stånden var. Vi som hade gått den långa, men säkra, vägen fick oss ett gott skratt när folk halkade, hehe… Jag, Emma och Johan gick runt lite och tittade, men sedan satte vi oss på en bänk, åt Haribo-godis och spelade Fruit Ninja och ett annat spel. När vi kom tillbaka på stan så fick vi pengar av våra reseledare att äta middag för. Jag, Emma och Johan drog till gamla goda McDonalds på centralstationen och där gick jag på en väldigt läskig toalett, haha! Senare på kvällen kom Rim och Karolina och deras grupper till vårat hotell för att planera lite inför ”Internationaler Abend” som vi skulle. Vi hade bestämt oss för att prata om midsommar och dansa ”Små grodorna”, hehe… När de hade gått tillbaka till sitt hotell invaderades mitt och Bujis hotellrum av folk och vi hade Haribo-party! Alla åt godis och jag och Alberto fick prova Bujis traditionella klänning från Mongoliet. Det hann bli sent innan vi kom i säng, men kul hade vi!

Dagen därpå gjorde vi en utflykt till Andernach där det fanns en gejser! Vi gick på ett museum om gejsern och åkte sedan båt till den. Det var galet varmt den dagen och smarta som vi var hade vi klätt oss för regn = VAAAAARMT! Jag brände mig såklart på axlarna och nacken ^^ På kvällen gick vi på restaurang och åt samtidigt som vi tittade på fotboll. I somras var det ju damernas fotbolls VM som spelades i Tyskland, så det var en stor grej liksom! Just den här matchen var det Tyskland – Kanada. Vi fick tippa på matchen och jag och Alberto tippade på 2-1 till Tyskland, vilket slutresultatet också blev! Då kände vi oss väldigt coola. När vi kom tillbaka till hotellet så blev jag lämnad ensam på mitt rum. Låg och läste och funderade på var alla var… Sen kom jag på att det ju var en speciell dag dagen därpå, nämligen min födelsedag! Alla hade trängt ihop sig i ett annat hotellrum för att fixa något som jag absolut inte fick veta om, hehe… Emma kom och höll mig sällskap en liten stund för att det inte skulle verka alltför misstänksamt, haha! Jag minns att jag sov med mjukisbyxor den kvällen eftersom jag var livrädd att alla skulle komma in på morgonen och jag skulle ha lyckats sparka av mig täcket under natten, haha! 

  

Haribo-affären!

Goooodiiiiiiiisssssss!!!

Billigt!

Hehe, "napp" på tyska heter "Schnuller", vilket vi skrattade rätt mycket åt.

Matfestivalen.

Mördarbacken!

Haribo-party!!!

Superfint, haha :D

Godis!

Vet inte riktigt vad som händer här, haha...

Vi hade en ballong som flög upp i taket.
Lyckligtvis lyckades Javier få ned den igen :)

Andernach :)

Ett rum på museet som skulle vara som att man var under vatten.
Alla la sig på golvet och chillade en stund :)

Båten.

Superfint väder!

På båten.

Vid gejsern.

Gesjer!

Mat och fotboll <3

Det här kan vara min absoluta favoritbild från hela resan.
Hur härlig är inte Johans min?! Som vi garvade åt den här bilden xD