tisdag 29 maj 2012

My heart



It's my heart you're stealing, it's my heart you take.
It's my heart you're dealing with and it's my heart you'll break.
It's my heart you're taking, it's breaking bit by bit.
It's my heart you're dealing with, but you don't know about it.

If you'd feel like I feel and if you'd know what I know.
I don't think you'd ever play me; I know you'd never play me.

torsdag 24 maj 2012

Bla bla bla...

Hello hello! Här sitter jag och mår bra! Ärligt talat, finns det något bättre än nytvättat hår? Jag ska vara väldigt fåfäng nu och säga att JAG ÄLSKAR MITT HÅR! Sitter och drar fingrarna igenom det non stop och förundras över hur mjukt det är, haha <3 Jag sitter i pyjamas och planerar att titta på något avsnitt av någon serie innan jag lägger mig tidigt eftersom jag imorgon kommer skriva matte nationella från 8.30 - 12.30. Yeeeey... Usch och fy, stora prov är verkligen inte min starka sida! Jag bara hoppas att det inte är allt för svårt och att jag lyckas fixa åtminstone ett VG så jag får det som slutbetyg i kursen. Har inget speciellt vettigt att skriva... Var och shoppade loss på stan häromdagen och köpte skor ensam för första gången i hela mitt liv, haha! För 249 kr fick jag två par skor varav ett jag har totalt kärat ner mig i. Supersköna och jättefina och jag tänker gå i dem hela sommaren lång. Kanske slänger upp någon bild på dem imorgon eller så. Nej, nu ska jag ta och borsta tänderna!
Ha en fortsatt trevlig kväll :)


måndag 21 maj 2012

Overanalyze this

Jag är en jäkel på att överanalysera saker. Om jag fick ändra en sak i min personlighet så skulle det vara att jag skulle börja vara spontan och inte tänka tusen steg före hela tiden. Det jag överanalyserar mest om är såklart killar. Vad annars liksom? Istället för att bara stänga av alla tankar och ha en normal konversation på Facebook eller SMS, så sitter jag där och tänker på ifall jag verkar för klängig, hur jag ska hålla kvar hans intresse för att skriva med mig och en massa andra jävla tankar vilket gör att jag ofta får lite smått panik. Vilket är galet. Jag är så himla rädd för att verka klängig och galen, att jag istället håller tillbaka min personlighet. Jag säger inte allt jag tänker på eftersom jag är rädd att skrämma bort killen. Är det en riktig snygg kille vågar jag oftast inte ens prata med honom i verkligheten eftersom det är så mycket svårare att dölja ens personlighet där. Det blir aldrig någonting med dessa killar och det resulterar i att jag börjar ifrågasätta mitt utseende.
"Är jag för ful?", "Är jag för kort?", "Ser han mig som en slags lillasyster?" osv. Så här i efterhand inser jag dock att det förmodligen berodde på att jag inte visade hela min personlighet. Jag borde ha lärt mig vid det här laget att jag inte är ett sexigt bombnedslag, vilket gör att mitt triumfkort är min personlighet. Jag har aldrig varit med om att en kille har blivit intresserad av mig vid första ögonkastet, utan det har alltid kommit efter att han har lärt känna mig. Så i mitt fall är det verkligen insidan som räknas och vad gör jag? Jo, jag går och håller igen eftersom jag vill att killarna ska gilla mig. Ack, så dumt! Jag måste sluta vara så jävla rädd för att verka klängig! Om jag hade fått tummen ur röven för lite mer än ett år sedan och vågat göra mer än att utbyta leenden och blickar med en.. ja, nästan perfekt kille, så hade kanske mitt liv sett annorlunda ut idag. Vem vet liksom? Men nej, idiotisk som jag är så sitter jag istället här ensam på mitt rum och smsar med honom om hur kär han är i en tjej som han endast har träffat en gång. En tjej som gjorde allt det jag inte gjorde. Fan också. Helvete. Får ta och se det här som en läxa. Nästa gång en perfekt kille dyker upp och visar lite intresse så ska jag stänga av den överanalyserande delen av min hjärna och bara vara mig själv. Då kanske jag slipper sitta ensam ett år senare och vara bitter...

lördag 19 maj 2012

Wazzaaaaaaaaaaaaa?!

Fin rubrik va? Rubriker är verkligen inte min starka sida. Hur är det med er alla fina människor där ute? Själv börjar jag sakta men säkert att må bättre. Det går med bebissteg, men hellre det än att det inte går alls. Vårterminen börjar lida mot sitt slut vilket är så skönt att jag inte ens kan uttrycka det i ord. Det jag har kvar i skolan innan det efterlängtade sommarlovet börjar är muntliga NP i engelska, NP i matte C och ett kemiprov. Känns helt okej, även om matten ger mig ångest blandat med raseri. Snart är det även dags för Katte-Skrapan-kampen! Det var galet roligt förra året, även fast vi förlorade. Dock är jag konflikträdd som satan, vilket gör att jag har lite smått ångest inför alla Skrapanmänniskor. Förra året hade jag och en klasskompis gått på toa innan vi gick och satte oss och för att komma till Katte-läktaren behövde vi gå igenom Skrapans läktare. Jag har aldrig känt mig så liten och förnedrad i hela mitt liv. En hel läktare som buade åt en är inget att leka med. Okej, det var väl kanske inte direkt riktat personligen mot mig, men hemskt var det ändå. Och om Katte förlorar i år igen så planerar jag att undvika Facebook i några dagar, alternativt dölja alla händelser från folk som går på Skrapan. Haha, tänk så konflikträdd man kan vara! Nej, nu ska jag ta och kolla på ett avsnitt "Supernatural" som jag har blivit beroende av. Dock är jag nästan alltid livrädd när jag tittar på den, så nattlampan kommer inte försvinna på ett bra tag om jag säger så, haha!
Ha en trevlig lördag :)