Tschentenalp

Eftersom vi vaknade upp till ännu en dag med strålande sol och endast två minusgrader, åkte vi upp till Tschentenalp för att åka kälke. Ja, här i Schweiz kan man alltså åka träkälke praktiskt taget sida vid sida om slalomåkarna - hur sjukt är inte det? Men för att ens komma upp till "kälkbacken" behöver man åka kabinbana. 
Jag vet inte hur stor nivåskillnaden är, men bergstoppen är 1950 meter över havet och det tog minst 5 minuter att komma upp dit. 5 minuter som känns som 30 när man är höjdrädd. Jag vågade dock titta hela vägen och svor tyst för mig själv varje gång vi åkte över en mast eftersom hela skiten gungar till då när man får extra fart. 

När vi väl kom upp och jag fick syn på utsikten så konstaterade jag att det var rätt så värt att vara rädd den där korta stunden. För någon som aldrig ens varit i svenska fjällen så var Tschentenalp en galet häftig upplevelse! Vi tog oss till starten för kälkbacken och jag tänkte att "Okej, det här är perfekt!" eftersom backen var ca 10 meter lång och inte alls brant. Tji fick jag när vi efter dessa 10 meter kom till fortsättningen som alltså bokstavligen slingrade sig kring berget ända ner till liftstationen som låg 300 meter nedanför oss. Jag stirrade på den första kurvan som jag tyckte så otäckt skarp ut och insåg till min fasa att det inte fanns ett enda staket i sikte. Dessutom skulle jag ju inte åka själv, utan den minsta tjejen skulle sitta på kälken med mig - alltså hade jag med andra ord inte bara mitt eget liv att frukta för. Det enda man har att styra/bromsa med när man åker är sina egna fötter. 

Att säga att jag var livrädd är en underdrift. Men hur skulle jag kunna banga när småtjejerna var supertaggade? 

Så vi satte oss på den där lilla kälken och åkte iväg. De första 100 meterna hade jag hälarna i backen hela tiden och jag styrde så nära innerkurvan som möjligt. Tack gode gud verkade lilltjejen vara inne på samma spår som jag då hon skrek "Bromsa, bromsa!" så fort vi fick upp en gnutta hastighet. När den värsta rädslan hade lagt sig kunde jag istället lägga märke till hur vacker utsikten var och hur jäkla roligt det faktiskt var att åka kälke. Det var som att åka pulka fast 1000 gånger bättre! Ibland kom det galningar som körde om oss med en hastighet som var minst tre gånger så hög som våran och då skrek lilltjejen "Sluta med det där!" efter dem, haha! 

När vi till slut hade tagit oss ner hela vägen fick jag möta ännu en rädsla - skidliften. Det var en väldigt stadig lift med fyra sittplatser osv. men i mina ögon såg den livsfarlig ut. Dock fanns det ju inget annat alternativ för att ta sig upp igen, så det var bara att sätta sig. Tjejerna skrattade åt mig där jag satt och höll i mig så knogarna vitnade och nervöst stirrade rakt upp i hopp om att det skulle vara mindre läskigt. Hela färden var präglad av skräckblandad förtjusning och de andra två gångerna jag åkte liften var jag inte ett dugg rädd.

Vi åkte kälkbanan tre gånger och åt lunch innan vi åkte ner för berget igen och åkte till badhuset. Där badade vi i någon timme innan vi åkte hem till stugan och jag lagade spagetti och köttfärssås till middag. 

En riktigt härlig söndag var det!

Hallå från Schweiz!

Grüzi! Sedan ungefär 24 h bakåt i tiden befinner jag mig nu i Schweiz och humöret är på topp! Jag hade nästan glömt bort hur himla vackert Schweiz är, vilket innebar att jag blev helt kär på nytt när jag vaknade i morse till strålande solsken och plusgrader. En stor skillnad mot det snöslaskiga Sverige vi lämnade igår eftermiddag.

Resan hit igår gick jättebra. Vi mellanlandade i Oslo och eftersom min värdpappa är någon form av guldmedlem i SAS, så fick vi tillgång till SAS Gold Lounge. Holy crap är allt jag har att säga! Sköna fåtöljer, gratis WIFI och gratis mat och dryck! Vi levde som kungligheter - i hela 1h innan vårat flyg till Zürich gick. Båda flygresorna blev 15-20 min försenade eftersom vi behövde vänta på ett X antal passagerare vilket var lite små drygt. Vi landade i Zürich runt 19.40 och eftersom våra väskor var märkta med röda "Priority"-lappar (Ännu en SAS Gold förmån!) fick vi dem fort och kunde gå och möta Grossmami och Grosspapi. De skulle åka på två veckors semester till Oman (!!) så vi fick ta deras bil och vi övernattade även i deras lägenhet.

I morse fick jag sovmorgon till 8 (Otroooolig lyx när man har vaknat 6:15 alla andra dagar!). Vi åt frukost och packade om våra väskor lite innan vi satte oss i bilen och påbörjade färden mot Bern. Mina vänner - resan tog säkert 2h och jag älskade varenda minut av den! Solen sken så starkt att jag var tvungen att använda mina solglasögon för första gången sedan augusti. Vi åkte in till ett köpcentrum för att försöka lösa situationen med schweiziskt mobilabonnemang till mig. Jag var bered på att det skulle gå åt pipsvängen, då det gjorde det när jag skulle försöka mig på det i augusti. För det första behöver man ett Ausländerausweis, alltså uppehållstillstånd vilket tar ca 2 veckor att få, och när jag väl hade skaffat det så ville mobiltanten att jag skulle betala en deposition på 300.- vilket motsvarar ca 2000 kr. Låt oss säga att det tog emot rätt så mycket... Med andra ord - jag var bered på att få förlita mig på WIFI ett antal veckor framöver. Men förra gången hade jag inte världens bästa värdpappa - 20 minuter efter att vi kommit in i butiken hade jag ett schweiziskt abonnemang som står skrivet i hans namn eftersom man mycket riktigt behövde ett Ausländerausweis. Istället för att låta mig gå utan abonnemang i 2-3 veckor, så skrev han alltså det på sig själv - hur snällt är inte det?!

Till lunch köpte vi oss varsin macka att ta med. Jag tog en kringla (Bästa påfundet EVER!) med salami och sen till det bästa: en stor iste! Som jag har saknat att kunna köpa iste i varje affär! Det är fasiken omöjligt att få tag på det i Sverige, medan här säljs det i varje affär. Jag njöt av varenda liten droppe haha! Resan till Bern var som jag tidigare nämnde väldigt angenäm, dock var det lite bilköer och upprepade gånger rapporterade de kring trafikläget på radion. "Väntetiden beräknas till ca 1h". Som tur var var majoriteten av köerna på vägen mot Zürich, alltså åt motsatt håll. Plötsligt rapporterade radion om en bilbrand på vägen mot Zürich och en kvart senare åkte vi förbi den utbrända bilden som var omringad av polis och brandkår. Sedan åkte vi förbi den absolut längsta bilkö jag sett i hela mitt liv. Det var kö i alla tre filer och den var säkert 3-4 km lång. Folk hade gått ur bilarna, vilket tydde på att de hade stått där ett bra tag. Vi led med dem och var väldigt glada att vi åkte åt andra hållet.

Efter ett fikastopp hos min värdpappas mormor där vi hämtade nycklarna till stugan vi skulle bo i, kom vi äntligen fram till stugan/husvagnen som jag nu befinner mig i. Det är alltså en husvagn med en liten stuga som "förtält" - inte alls stort, men absolut så det räcker för 4 personer. Vi packade in alla grejer, åkte och handlade och sedan lagade jag middag. Det blev chicken á la king med ris och middagen blev tillagad på en gasspis! Jag var livrädd för att tända den första gången, men sen tuffade jag till mig. Blev rätt så gott faktiskt!

Vi är i en bergsby, men ack så glad jag är över att det finns WIFI här! Då kommer jag kunna titta på min nya besatthet "Orange is the new black" som godnattsaga varje kväll! Ni som inte tittar på den serien - gör det!
Jag har skrattat så jag nästan gråtit till varje avsnitt!

Till frukost imorgon har vi köpt zopf! För er som inte vet det, är det ett bröd som liksom är flätat, och det är typ det godaste brödet som finns i hela världen. Det är nästan så jag ser fram emot att bli väckt vid 7.30 ;)

Nej, nu ska jag ta och titta på "Orange is the new black" innan det är läggdags. Jag älskar Schweiz!!!

Näst sista måndagen i Sverige!

Tiden går så himla fort när man har roligt och om 11 dagar bär det av till Schweiz! När jag kom tillbaka hit igår efter att ha spenderat helgen hemma så kändes det som att halva huset hade packats ner i flyttkartonger. Väggarna ekar tomma och inte en enda av barnens leksaker finns framme. En lekstuga i form av en enorm flyttkartong med utskurna fönster och en dörr är det som finns kvar att roa sig med - och det räcker gott och väl! Det första lilla tjejen sa imorse när jag väckte henne var att vi måste måla huset, så det gjorde vi idag efter dagis. Sen satte vi upp "gardiner" i form av teckningar som tjejerna hade ritat. Superfint blev det!

Imorse så tog vi faktiskt sovmorgon, vilket innebar 1h snoozande för min del vilket var ett gudomligt skönt sätt att starta veckan på. När vi väl gick upp vid 7 så hade vi 1,5 h på oss innan vi behövde gå till bussen, så vi kunde klä på oss och äta frukost i lugn och ro. Till och med jag hann äta frukost, vilket jag inte brukar hinna då jag lägger all uppmärksamhet på att få tjejerna klara i tid. Jag hade packat min väska för ett besök på gymmet, men velade fram och tillbaka ett bra tag innan jag gav mig själv en spark i baken och tog med mig väskan när vi gick till dagis. Jag ÄLSKAR att det har blivit plusgrader och att snön har smält bort till 90% här i Rönninge! Att vakna till fågelkvitter och se gröna gräsmattor gör mig så himla pigg och glad. Efter att jag hade lämnat tjejerna på dagis så började jag gå mot gymmet. Jag har börjat gå en annan väg än den jag brukar ta och den här vägen går längsmed sjön istället för en väg. Frisk luft och sjöutsikt kan vara ett av de bästa sätten att spendera 30 min varje morgon.

När jag kom fram till gymmet så köpte jag mig en Celsius-dricka. Jag dricker den med grönt te och mango eftersom jag inte gillar kolsyra, hehe... Drickan ska öka fettförbränningen och sen innehåller den koffein också. Jag dricker varken coca cola, kaffe eller te så jag är sjukt ovan vid koffein i alla dess former. Jag straffade mig själv lite idag eftersom jag inte var på gymmet en enda gång förra veckan, så jag körde rätt hårt och när jag hade gjort sista övningen hade jag kramp i händerna för att jag hade hållit i handtagen så hårt. Jag lyckades också slå ett personligt rekord med plankan - 3 x 1 min! Låter kanske inte som mycket, men under min gyminstruktion för kanske 2 veckor sedan så klarade jag knappt 2 x 30 sek, så jag märker i alla fall en stor förändring! När jag hade tränat färdigt så var jag helt hyper i huvudet och slut i kroppen, vilket resulterade till att jag blev rätt så fnissig och gick och sa "Aj, aj, aj!" samtidigt som jag skrattade... Det måste ha sett väldigt udda ut!

Jag knallade hemåt och åt ärtsoppa till lunch innan jag tog mig an all ren tvätt som skulle strykas. När det började närma sig att hämta tjejerna så bestämde jag mig för att jag skulle jogga/power walka till dagis. Jag hann bli supertaggad över faktumet att det var tillräckligt varmt och torrt på marken så jag kunde ha mina gympadojor och fleece + vindjacka. Jag förlitar mig på Nike Running appen när jag är ute och går, så jag satte igång den och började springa. Kändes riktigt bra och jag hade ett någorlunda flyt. När jag hade nästan var framme vid dagiset så stannade jag och kollade mobilen. Nike Running visade 0,09 km och 5 minuter. Jag blev minst sagt misstänksam och när tiden inte tickade vidare utan stod kvar på 5 minuter blev jag sur. Första gången jag var någorlunda taggad på att springa och då ska tekniken svika mig! Nästa gång ska jag fan använda mig av RunKeeper...

Till middag blev det makaronipudding, vilket var supergott! Nu ligger jag i min säng och sträcker ut min stackars mage som har fått magknip. Hade tänkt titta på några avsnitt "Supernatural" som jag har gått och blivit beroende av igen. Knepiga är dock att jag helst måste undvika att se avsnitten när det är mörk ute, eftersom jag tydligen har lätt att få mardrömmar... Men men, det är det värt! <3

Kaknästornet & muffinsbak

Hallihallå! Idag mötte jag upp min kompis Linnea som jobbar som au pair i Bromma och tog spårvagnen till Waldermarsudde. Därifrån promenerade vi till Kaknästornet där vi fikade. Jag vet inte om det är jag som är snål, men deras fika var äckligt dyrt. Det var också äckligt gott, men de tog t.ex. 55 kr för en bit av någon kladdkakeliknande sak. Biten var kanske 5 x 5 cm stor... Är det rimligt? Anyway, det var trevligt att fika och sitta och prata ett bra tag innan vi tog bussen tillbaka till stan och skiljdes åt. Jag hämtade tjejerna på dagis och eftersom vi skulle äta rester till middag så behövde jag inte förbereda och laga middag, vilket gav mig en massa tid över! Det utnyttjade jag till att baka muffins med tjejerna och de var helt lyriska över det. De dekorerade sina muffins superfint! Runt 16.30 ringde min värdmamma och sa att hon satt i ett krismöte på jobbet och inte skulle hinna hem till middagen. Så jag och tjejerna åt middag själva och åt varsin muffin till efterrätt. Sen kollade vi lite på Astrid Lindgrens jul och läste en massa böcker innan det var läggdags. När tjejerna hade lagt sig så satte jag mig och sammanfattade mina inkomster och utkomster under januari. Seriöst, jag är evigt tacksam till vem det nu var som lärde mig att använda Excel när jag gick på Kunskapsskolan - det är perfekt för att göra en översikt! Summan jag kom fram till var allt annat än rolig att se, men jag tröstade mig med att jag åtminstone hade koll på exakt vart varenda öre hade tagit vägen. Nu är det köpstopp för mig tills jag kommer till Schweiz! 

Recept!

Pasta med strimlad bog i krämig röd chili/pestosås & färska tomater

Pastasås:

1 gul lök

2 klyftor vitlök

ca 400g strimlad picnicbog

0,5 paket tomater

0,5 tsk socker

0,5 buljongtärning

0,5-1 röd peppar

1 tsk oregano

1,5 dl matlagningscréme havre

1 msk redningsmjöl

0,5 burk röd pesto

Tillbehör:

Pasta och riven/hyvlad montelloost

Morot och vitkål som råkost

Koka upp pastavatten med salt. Koka pastan enligt anvisning.

Strimla löken. Skala och grovhacka tomaterna. Tomaterna skalas enklast genom att skära ett kryss i dem och skålla dem ett par minuter tills skalet krullar upp sig. Skölj tomaterna i kallt vatten och dra loss skalet. Hetta upp en stekpanna med lite olja och fräs kött och lök. Tillsätt tomater, buljong, socker, pressad vitlök, oregano och röd peppar och låt fräsa ett par minuter. Rör ut redningsmjöl i grädde och matlagningscrémen och häll ned i pannan. Låt koka ihop några minuter. Tillsätt en halv burk pesto. Smaka av med salt och peppar.

Servera med nykokt pasta, riven montelloost, morot och vitkål som råkost samt extra pesto till den som vill.

1 månad!

Idag har jag varit här i hela fyra veckor och på fredag är det två veckor tills flyttlasset till Schweiz går.
Så spännande! Längtar verkligen efter att få se Zürich och alla au pair kompisarna igen :)

I fredags kom det fem stycken schweizare hit eftersom vi i lördags hade en fest för att kombinera min värdmammas födelsedagsfirande med en avskedsfest inför flytten. Det var väldigt trevligt, även om jag och tjejerna gick hem direkt efter middagen. Det har varit både roligt och ansträngande att ha en massa folk här. Det var dock väldigt roligt att få höra schweizertyskan igen och ni får gärna kalla mig galen, men det språket är verkligen som musik för mina öron, haha :) Alla var jättetrevliga och det ska bli kul att träffa dem igen.

Igår var det verkligen inte min dag om man säger så. Eftersom min värdmamma skjutsade min värdpappa och hans kompis till flygplatsen i söndagskväll så åt vi inte middag förrän 19.30, vilket gjorde att tjejerna somnade runt 21. Katastrof när jag skulle väcka dem med andra ord. Stora tjejen kämpade på och gick upp utan något krångel, men den lilla var fly förbannad över att behöva gå upp vid 6.30, så jag fick kämpa med att få henne att sluta skrika eftersom det fortfarande fanns 4 schweizare som låg och sov. För att göra allt krångligare så var tjejernas dagis stängt, så de skulle gå på ett annat dagis som ligger 10 min bort med buss. Efter massa gnäll så kom vi äntligen på bussen och jag kunde andas ut lite. Dock åkte vi en station för långt, vilket innebar att vi behövde gå ca 200 meter extra, men det kunde lika gärna ha varit 200 mil när man har en arg och trött 4-åring som INTE vill gå ett enda steg i onödan. Vi kom ca 50 meter innan hon satte sig ner på marken och bara skrek. Den här lilla tjejen har nog en framtid inom operan - jag förstår inte hur ett så enormt högt och öronskärande ljud kan komma från den där lilla kroppen! Av erfarenhet vet jag dock att det bästa man kan göra är att låta henne skrika klart och sen försöka distrahera henne. Det tog kanske 10 minuter innan vi kunde börja gå igen och slutligen kom vi fram till dagiset. Det gick bra att lämna dem, inga tårar eller skrik över att det inte var deras vanliga dagis. Jag hade dock fått världens huvudvärk, så mitt planerade gymbesök bestod endast av att jag åt en macka, gick 10 min på löpbandet och gjorde kanske en övning innan jag gav upp och gick hem och sov två timmar istället.

När det var dags att hämta tjejerna igen hade huvudvärken gått över som tur var och jag höll tummarna för att det skulle gå smidigare än på morgonen. De var på bra humör när jag kom dit, vilket var skönt, men såklart valde universum att jävlas lite mer med mig. Deras ytterkläder var blöta och kalla och stora tjejens fleece var puts väck. Den fanns verkligen ingenstans. Så jag hann bli rejält irriterad innan vi kom iväg till bussen iklädda blöta ytterkläder och utan fleece. Jag hade världens PMS också, så när vi kom hem och jag skulle laga mat ringde jag mamma och grät en skvätt. Inte för att jag var ledsen, utan eftersom jag var så himla frustrerad och trött i huvudet, haha :) Hursomhelst, jag lagade en jättegod middag faktiskt! Kan lägga upp receptet här i ett eget inlägg! :)

Idag har jag slappat och sen åkte jag och köpte blommor till min värdmamma som fyller år idag. Jag hoppas att ni vet hur farligt det är att smsa och gå samtidigt?! Jag blev påmind om det den hårda vägen idag när jag klev av bussen. Jag gick och fånlog och var helt klistrad vid skärmen eftersom jag var mitt uppe i en konversation med en av mina favoritpersoner. När jag skulle gå in i centrumhuset så gick jag in genom de automatiska dörrarna och sen gick jag rakt in i ett räcke. Vem fan sätter ett räcke en meter efter en automatisk dörr?! Hursomhelst, det måste ha sett jätteroligt ut och jag började garva åt mig själv. Så så kan det gå om man smsar och går samtidigt - farligt!

Så här såg jag ut på festen i lördags :)