Attraktion

Har ni någonsin varit så attraherad av en person att ni inte vet var ni ska ta vägen? Den slags attraktion som gör att så fort han är inom 10 meters radie så sugs blicken automatiskt till honom. Alla klyschor om att benen förvandlas till gelé, tungan hänger ut och hjärtat slår ut ur bröstet - allt sånt blir verklighet när han är i närheten. Det är en så underlig känsla. Den gör mig rastlös och förvirrad. Det här är första gången som jag känner så här. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, känner för att klättra i taket á la tjejen i Exorcisten och vrida huvudet några varv bara för att få rastlösheten ur mig. I hopp om att slippa drömma om honom har jag många, många gånger innan jag somnat intalat mig själv att det finns mycket snyggare killar som kanske till och med visar intresse tillbaka. Hur länge tror ni det håller? Vanligtvis tills jag ser honom i skolan dagen därpå. Jag har aldrig mött en kille som kan göra mig lika frustrerad som han kan. Frustrerad över hur snyggt han klär sig, frustrerad över hans otroliga leende, frustrerad över alla snygga tjejer i hans umgängeskrets men mest av allt frustrerad över faktumet att jag inte får se honom, denna underbara människa, varje dag och tänka "Han är min.". Utbyter vi bara några få ord och min dag är gjord. Om den här människan kan få mig att lysa upp och må så jäkla bra bara genom att skriva några ord i chatten, tänk då hur han kan få mig att må om han gör det i verkligheten? Det är nästan lite läskigt att tänka på det. Sedan 2 år tillbaka är jag livrädd för att vara för lycklig. Förr eller senare känns det som att det kommer tippa över. Ni som har sett "I rymden finns inga känslor" fattar vad jag menar, hela grejen med cirkeln osv. 

Men ändå så är han överallt. I mina tankar, i mina drömmar och såklart i skolan. Jag känner mig som värsta stalkern som skriver allt det här, men jag är bättre med det skrivna ordet än det muntliga. Dock inser jag att jag inte direkt motbevisar att jag är en stalker genom att skriva dessa långa inlägg angående honom... Ack, det är en fin linje mellan förälskelse och besatthet! Eller det är i alla fall vad jag tänker fortsätta intala mig själv, men oroa er inte, mitt stalkermotto är: "Titta men inte röra." 

så ni behöver inte oroa er för en anmälning mot mig angående sexuella trakasserier ska dyka upp inom en snar framtid, även fast det där med röra låter väldigt lockande... Nej, skärpning nu! Får försöka distrahera mig med annat, t.ex. kemiplugg inför olympiaden på torsdag! Det är min bästa taktik när jag måste kämpa med "Titta men inte röra." Så om ni ser mig med näsan djupt ner i en skolbok, ge mig en dunk i ryggen vet jag och säg något uppmuntrande som "Hang in there!", det skulle uppskattas otroligt mycket! Nu blir det chill och sen sova, måste vila upp mig inför den fruktansvärd långa morgondagen (11.50-12.45). Sov gott!

Allas favoritvän Svampbob vet exakt hur jag känner.

Ser ni hur nära det är mellan CP-lycklig och ledsen!?
Så enkelt att bara tippa över...