Misstag och normer

Borde egentligen förbereda inför kemilaben imorgon och då är det ju självklart att jag gör allt förutom just det. Som t.ex. att skriva ett inlägg här! Just ikväll har jag suttit och funderat på tidigare misstag jag gjort i mitt liv. De som jag har lidit mest av handlar såklart om relationer. Det jag ikväll har insett för första gången, är att jag har väldigt svårt för att släppa in folk. Jag har blivit ordentligt sårad en gång och sedan dess har jag inte gjort någon skillnad på att vara stark och att vara en iskall bitch.
Av rädsla för att bli sårad har jag sårat människor som bara velat mig väl. Jag har tänkt för mycket på framtiden. På allt dåligt som skulle kunna hända, istället för att bara fokusera på nuet och faktiskt njuta av det. Jag bryr mig för mycket om de osynliga normerna i samhället. Att man vill kyssa någon betyder inte att man måste bli tillsammans. Att man längtar efter närhet, betyder inte att man är svag. Att en människa vill närma sig en betyder inte alltid att man kommer få sitt hjärta krossat och framför allt betyder det inte att man måste sätta upp en mur av elakhet för att skydda sig själv.
Till slut tröttnar personer på att hela tiden behöva kämpa och går sin väg. Och då står man där ensam kvar och sen hamnar man här. Sittandes med ångest över alla fina människor man gått miste om. Det är allt annat än roligt och man ber till en högre makt att folk ska börja närma sig igen, eftersom man är i sånt fruktansvärt behov av närhet så man nästan går sönder. Det gör ont.
Så till alla fina människor som känner sig träffade, förlåt mig så himla mycket. Verzeih mir.

För att spinna vidare på det här med normer, vad skulle ni göra om det inte fanns några som helst normer? Om allt var accepterat? Förutom kriminella grejer då. Jag vet en himlans massa saker jag skulle göra. Ni vet i Hollowood-filmer då folk går fram till den snygga killen/tjejen i skolkorridoren och säger "Hej!", bara sådär liksom, och killen/tjejen diggar det. Inga höjda ögonbryn, inga "Vem fan är du?", utan bara ett "Hej" tillbaka. Tänk vad härligt det skulle vara om det fungerade så i verkligheten? För kom inte och säg att detta scenario utspelar sig varje dag i det svenska samhället. Möjligtvis att en väldigt utåtriktad person fixar detta, men för de flesta svennar är detta ett rätt så omöjligt scenario. För att dra det ett steg längre, tänk att bara gå fram till den där personen du så länge har velat kyssa och bara göra det. BAM! Bara sådär liksom. Utan att behöva oroa sig för att bli kallad "galning", "äckel" eller liknande saker. Även om det inte skulle leda till något, så fatta känslan av att ha gjort något du verkligen längtat efter men aldrig vågat gjort. Den känslan är rätt så otrolig.

Nej, nu måste jag verkligen förbereda laben. Ber om ursäkt för detta virriga lite "tänk om"-inlägg,
men behövde skriva av mig lite känslor. Ha en trevlig måndagskväll!

Ögon- och örongodis

Hej! Sitter just nu och njuter av dessa underbara mäns underbara musik. De är både ögon- och örongodis på samma gång! Jag svär, skulle någon av dem dyka upp i Uppsala så skulle jag inte tveka en enda sekund. Jag skulle kidnappa dem och hålla dem fångna på mitt rum tills de blev kära i mig och vi levde lyckliga i alla våra dagar. Mmmh... vilken trevlig verklighet det skulle vara! Men tills dess så får jag nöja mig med att dregla över bilder som dessa och lyssna på deras låtar tills jag kan vartenda ord till varenda låt. Imorgon börjar "Spirit Week" på Katte, vilket innebär att eleverna klär ut sig i en hel vecka. Morgondagens tema är pyjamas och jag måste säga att det ska bli otroligt skönt att sitta i pyjamas i skolan, oavsett hur udda det kommer kännas. Jag bjuder på två fin fina låtar och så önskar jag er en trevlig start på veckan!

Well, call me selfish, call me what you will,
I don't care about you anymore. You fucked me up,
and broke my heart in smithereens.

I'm gonna pick up the pieces, and build a lego house.
If things go wrong we can knock it down.
And three words have two meanings,
there's one thing on my mind,
it's all for you.

Svacka

God kväll! Har inte direkt mycket att rapportera, har hamnat i en jävla svacka just nu. Grinar för minsta lilla grej, har sämre självförtroende än vanligt och är sjukt trött hela tiden. Lägg till PMS och ni får det vrak jag är just nu. Note to self: prova aldrig kläder när du har PMS. Alla komplex du har kommer bli 1 000 000 ggr värre och du kommer börja grina i provrummet. Där har ni min förmiddag. Min eftermiddag spenderade jag i sängen där jag sov bort 3 h. Fan alltså, så himla onödigt och drygt. Jag vet att man aldrig ska förlita sig på någon annan för bekräftelse eller så, men det skulle vara så himla skönt att ha någon som kunde få mig ur den här svackan. Jag behöver lov. Och päronsplit.

En video. Mina två favoritgingers. Kan inte bli bättre.

This one is for the lonely

This one's for the lonely,
the ones that seek and find,
only to be let down, time after time.

This one's for the torn down,
the experts at the fall,
'come on friends, get up now,
you're not alone at all.

This is for the ones who stand,
for the ones who try again,
for the ones who need a hand,
for the ones who think they can.

It comes and goes in waves.

Utmattad

Hej på er! Som rubriken beskriver, så är jag helt utmattad just nu. Jag gjorde som sagt två prov imorse. Kemin kändes faktiskt rätt bra, men har (som 95% av gångerna jag skriver prov) kommit på fel jag gjorde nu i efterhand. Men men, det var bara ett övningsprov så om jag får över hälften rätt blir jag jävligt glad. Efter att ha suttit 2h med kemin gick jag direkt och skrev matten och den gick mindre bra. Hjärnan var slut och jag tänkte inte direkt logiskt, så det gick nog åt skogen. Men det kommer fler matteprov plus något stort avslutande antar jag så det är nog ingen större panik.

Förutom att vara utmattad efter proven så känner jag mig lite allmänt utmattad av livet. Allt känns lite sådär... jobbigt tråkigt? Rutinmässigt som fan. Jag vaknar, går till skolan, kommer hem, tittar på teve, sitter vid datorn, går och lägger mig. Ska dock inte klaga, jag skulle ju bara kunna ta mig själv i kragen och släpa ut mig för att göra något, men har ingen ork överhuvudtaget. Jag lovar, om jag får lägga mig och sova direkt när jag kommer hem från skolan så skulle jag sova tills nästa morgon.
Är helt slut. Behöver lov och behöver min älskade syster som åker 14h tåg från Norrland för att besöka mig <3 Bara att bita ihop och ha "Få perspektiv på saken!" som ett mantra. Imorgon är det i alla fall dags för Oktoberfest. Ska bli sjukt kul och styrelsen i Tyskaföreningen ska även stanna kvar i lokalen och sova över, supermysigt! Nu ska jag göra kemiläxan och försöka muntra upp mig själv lite med hjälp av min mysiga pyjamas, tända ljus och bra musik. Vi hörs!

Alkan, alken, alkyn, alkohol...

Hej på er! Sitter här i min sköna säng med en varm filt runt mig och tända ljus. Låter rätt mysigt va? Det skulle det också vara om det inte var så att jag sitter och råpluggar funktionella grupper till olympiaden. Vill ni höra dem? Karboxylsyra, ester, amid, aldehyd, keton, alkohol, tiol, amin, eter, alkyn, alken och alkan. Låter kanske inte så mycket, men det knepiga är att komma ihåg exakt hur de ser ut också. Lyckligtvis är de flesta relativt lätta och har jag extra tur så står alla förutom tiol, amid och amin i formelsamlingen. Om fallet är så, så blir jag så überlycklig att ni inte fattar! Hur som helst, jag börjar blir stört nervös inför morgondagen. Jag vill så himla gärna få ett bra resultat, även fast jag vet att jag inte borde förvänta mig det eftersom jag inte ens börjat läsa Kemi B än. Det skulle vara sån himla självförtroendeboost att få ett bra resultat, att verkligen få bekräftat att jag faktiskt är bra på kemi. Men jag ska försöka att inte ha för stora förhoppningar! 8.30 imorgon bitti gäller det. 

Håll tummarna för mig! 

Skåda! En keton!

You

God kväll! Har inte mycket att säga, ska läsa lite tidningar och peppa mig inför morgondagen då sista kemiträningen innan olympiaden hålls! Bjussar på en halvtaskig cambild och en bra låt.

Trevlig kväll!

You can't see me, no, like I see you.
I can't have you, no, like you have me.
You can't feel me, no, like I feel you.
I can't steal you, no, like you stole me.

Attraktion

Har ni någonsin varit så attraherad av en person att ni inte vet var ni ska ta vägen? Den slags attraktion som gör att så fort han är inom 10 meters radie så sugs blicken automatiskt till honom. Alla klyschor om att benen förvandlas till gelé, tungan hänger ut och hjärtat slår ut ur bröstet - allt sånt blir verklighet när han är i närheten. Det är en så underlig känsla. Den gör mig rastlös och förvirrad. Det här är första gången som jag känner så här. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, känner för att klättra i taket á la tjejen i Exorcisten och vrida huvudet några varv bara för att få rastlösheten ur mig. I hopp om att slippa drömma om honom har jag många, många gånger innan jag somnat intalat mig själv att det finns mycket snyggare killar som kanske till och med visar intresse tillbaka. Hur länge tror ni det håller? Vanligtvis tills jag ser honom i skolan dagen därpå. Jag har aldrig mött en kille som kan göra mig lika frustrerad som han kan. Frustrerad över hur snyggt han klär sig, frustrerad över hans otroliga leende, frustrerad över alla snygga tjejer i hans umgängeskrets men mest av allt frustrerad över faktumet att jag inte får se honom, denna underbara människa, varje dag och tänka "Han är min.". Utbyter vi bara några få ord och min dag är gjord. Om den här människan kan få mig att lysa upp och må så jäkla bra bara genom att skriva några ord i chatten, tänk då hur han kan få mig att må om han gör det i verkligheten? Det är nästan lite läskigt att tänka på det. Sedan 2 år tillbaka är jag livrädd för att vara för lycklig. Förr eller senare känns det som att det kommer tippa över. Ni som har sett "I rymden finns inga känslor" fattar vad jag menar, hela grejen med cirkeln osv. 

Men ändå så är han överallt. I mina tankar, i mina drömmar och såklart i skolan. Jag känner mig som värsta stalkern som skriver allt det här, men jag är bättre med det skrivna ordet än det muntliga. Dock inser jag att jag inte direkt motbevisar att jag är en stalker genom att skriva dessa långa inlägg angående honom... Ack, det är en fin linje mellan förälskelse och besatthet! Eller det är i alla fall vad jag tänker fortsätta intala mig själv, men oroa er inte, mitt stalkermotto är: "Titta men inte röra." 

så ni behöver inte oroa er för en anmälning mot mig angående sexuella trakasserier ska dyka upp inom en snar framtid, även fast det där med röra låter väldigt lockande... Nej, skärpning nu! Får försöka distrahera mig med annat, t.ex. kemiplugg inför olympiaden på torsdag! Det är min bästa taktik när jag måste kämpa med "Titta men inte röra." Så om ni ser mig med näsan djupt ner i en skolbok, ge mig en dunk i ryggen vet jag och säg något uppmuntrande som "Hang in there!", det skulle uppskattas otroligt mycket! Nu blir det chill och sen sova, måste vila upp mig inför den fruktansvärd långa morgondagen (11.50-12.45). Sov gott!

Allas favoritvän Svampbob vet exakt hur jag känner.

Ser ni hur nära det är mellan CP-lycklig och ledsen!?
Så enkelt att bara tippa över...

Kontraster

Såhär såg min fredagskväll ut! Ni ser mig där i blåa jeans och vitt linne, haha... Väldigt trevlig kväll! 

Jag fick umgås med underbara människor och blev ytterligare motvillig till alkohol.
Lyckat med andra ord! (Saras bild)

Och så här har jag sett ut nu ikväll. Vi satt barnvakt till våra och det var bara jag som lyckades mata honom med flaska och jag fick honom att somna i min famn. Fattar ni att jag dog av mys eller?
Åh, jag är verkligen född till att bli mamma...

Imorgon blir det mera barn att ta hand om eftersom det är dags att jobba igen. Dock har jag dragit på mig en förkylning tack vare att jag stod ute i 20 minuter i bara linne igår kväll och pratade med folk, hehe... Men det var det lugnt värt! Så jag ska förmodligen vara uppe på kanten och bossa därifrån. Sen rivstartar skolan igen på måndag med en lektion, tyska, från 11.50 - 12.45! Och nu börjar den hemska torsdagen närma sig... Den 13 oktober kommer jag skriva Kemiolympiaden från 8.30 - 11.30, käka lunch och sedan skriva ett matteprov. Awesomesauce! Får chilla på oktoberfest dagen där på sen :) Ska bli så stört kul! Nu ska jag bara chilla järnet och ladda inför morgondagen.

Peace out!

The A Team

Ed Sheeran är min nya favoritartist.

And they say, she's in the Class A Team,
stuck in her daydream, been this way since 18.
But lately her face seems, slowly sinking, wasting,
crumbling like pastries and they scream,
the worst things in life come free to us.
'Cause we're just under the upperhand,
and go mad for a couple of grams,
and she don't want to go outside tonight.
And in a pipe she flies to the Motherland,
or sells love to another man,
it's too cold outisde, 

for angels to fly.

Small bump

You were just a small bump unborn, in four months you're brought to life.
You might be left with my hair, but you'll have your mother's eyes.
I'll hold your body in my hands, be as gentle as I can,
but for now your scan of my unmade plans.
Small bump, four months, your born to life.

You're just a small bump unknown, you'll grow into your skin.
With a smile like hers and a dimple beneath your chin.
Finger nails the size of half grain of rice,
and eyelids closed to be soon open wide.
Small bump, in four months you'll open your eyes.

You are my one and only,
and you can wrap your fingers round my thumb,
and hold me tight, and you'll be alright.

Superlim

Vet inte riktigt vad jag ska skriva förutom att jag har haft en riktigt pissig dag. Om jag kom till skolan med så här |----------------------------| stort självförtroende, så är det just nu så här stort ||. Vilket suger balle. Att jag låter killar behandla mig så här är för jävligt. Varför har jag inte styrka nog att bita ifrån? Skrika åt dem att dra åt helvetet. Skrika att jag är värd så jävla mycket mer än vad dessa patetiska ursäkter till män någonsin kan ge mig. Visa de fingret, hålla huvudet högt och gå därifrån opåverkad. Inget av detta klarar jag av. Istället står jag där och känner hur klumpen i halsen växer och tårarna börjar tränga fram. Är det undra på att jag inte litar på när någon kallar mig söt, när killen 90% av gångerna driver med mig? Är det undra på att jag letar ursäkter till varför en kille börjar prata med mig? "Han vill åt min kompis", "Han behöver hjälp med läxan", "Han har tråkigt och jag var den enda personen online." Varenda jävla gång. Och när jag väl låter mina murar falla och släpper någon in, så blir jag krossad till småbitar. Det är en långdragen och smärtsam process att limma ihop mig igen. Jag tror inte jag orkar med den många gånger till. Var finns killen som direkt ser när jag är ledsen? Var finns killen som håller om mig som att han aldrig vill släppa taget? Var finns killen som kommer använda superlim för att limma ihop mig för gott? Jag behöver honom nu.