"Don't shit where you eat"

"Don't shit where you eat". Den meningen fick jag höra av min kära vän Emma när vi diskuterade om det gick att ha ett förhållande med någon som går i ens klass/skola.
För min egen del så höll ett sånt förhållande inte i längden, men betyder det att det aldrig gör det? Man spenderar otroligt mycket tid med sina klasskompisar så risken (?) att man faller för någon av dem är väl ändå rätt stor? Man umgås och har kul tillsammans fem dagar i veckan och jag saknar faktiskt mina klasskompisar under loven. Om man börjar fatta tycke för någon i sin klass, så är det stor sannolikhet att det kommer öka med tiden. Man börjar snegla på personen under lektioner, ler när personen ler, blir fånig när personen är nära en och blir glad och varm när man hör låten som påminner om personen. Det är hopplöst. Men hur ska man då kunna skilja på kärlek och längtan efter närhet? Är man kär i en person om man vill vara nära henne/honom?
Vill man vara ihop med en person om man vill att han/hon ska hålla om en?
Eller är det just den där varma och älskade närheten man saknar och vill ha igen?
Hur ska man veta vad det är man egentligen känner?