Kontaktnät och pirr i magen...

Innan jag kom ner hit oroade jag mig rätt mycket inför att skapa ett kontaktnät. Jag var livrädd för att sitta ensam hemma varje helg och inte ha någon att umgås med. Nu, sisådär 2 veckor efter jag kom hit, har jag redan ett utbrett kontaktnät. Via Svenska Kyrkans au pair grupp har jag hittat flera nya vänner som jag verkligen trivs med. Vi har träffats två måndagar nu och besökt Starbucks och snackat en massa. Så himla skönt att höra att man inte är den enda som har hemlängtan eller behöver komma ut från huset ibland! Jag och Frida bor även rätt så nära varandra, så vi har blivit tågkompisar vilket är jätteroligt :)

Sist jag skrev så nämnde jag att jag skulle träffa en kille som jag hade chattat med innan jag kom hit.
Vi hade bestämt att vi skulle bada. Jepp... bada på den första "dejten". Är galet stolt att jag vågade visa mig i badkläder första gången vi träffades, haha! Så här i efterhand var det sååååå värt det, eftersom det ju innebar att jag fick se honom i badbyxor, hehe... I början var det lite stelt. Jag var sjukt nervös och då blir det ännu svårare, nästan rent omöjligt, att kommunicera fritt på tyska! Vi hade inte någon tur med vädret heller. Det var molnigt och småregnade, men vi härdade ut i vattnet ändå. Underbar som han var (är) så försökte han hela tiden att ställa frågor, småknuffas lite lekfullt osv. medan jag var stel som en okokt spagetti. Jag förstod hans skämt, men kunde inte säga något vettigt tillbaka liksom.
Jag ville knuffas tillbaka och busa, ja, okej, jag ville i allmänhet bara ta på hans supervältränade kropp, haha!, men kroppen vägrade lyda.

Vid lunchen hade det lyckats bli en aningen mer avslappnat och vi hade det riktigt trevligt. Efter lunchen tröttnade vi på det dåliga vädret och tog spårvagnen in till stan för att gå på Starbucks. För er som är intresserade: ja, jag var väldigt medveten om att våra ben rörde vid varandra och ja, hela jag blev varm när han på skoj nöp mig i knät. Töntigt? En aning. Galet mysigt? OH JA!

Vi köpte varsin dricka på Starbucks och satte oss på en bänk. Vi småpratade lite och sedan lärde jag honom att säga fula ord på svenska. Jepp, otroligt omoget men sååå roligt! Lärde honom även att räkna till hundra och jag fick mig ett väldigt gott skratt åt hans tappra försök att uttala "sjuttiosju". Han fick absolut inte till sj-ljudet, hur mycket han än försökte.

Medan vi satt där så sprack himlen upp och vi bestämde oss för att gå och bada igen. Väl i vattnet så insåg vi att det skulle vara så mycket enklare att prata på engelska och herregud vad vi började babbla då. Från att ha sagt någon enstaka mening kändes det som att jag aldrig hade munnen stängd längre. När språkproblemet fixades så började kroppen lyda igen och ÄNTLIGEN kunde jag röra vid honom. Haha, nu ska jag inte gå in på några detaljer här, men oj oj oj, den här mannen är så snygg att jag inte vet vad jag ska ta mig till! Mitt när vi höll på och busade i vattnet så kom den första kyssen. Eller det kanske var mer av en puss, men den var perfekt. Herremingud, tror aldrig jag har blivit så fnittrig och bubblig av en första puss!

När jag trodde att han inte kunde göra mer för att vinna min uppmärksamhet, så börjar han leka med en liten tjej som också badade. Han var huuuur gullig som helst och jag ville helst bara skrika: "DU ÄR SÅ SÖT ATT JAG KOMMER ÄTA UPP DIG!" och andra saker som är för snuskiga för att skriva här, höhö... Efter det gick vi upp och la oss på gräset och han fick för sig att vi skulle träna. Jag lyckades göra en halv riktig armhävning och fyra stycken tjejarmhävningar. Han gjorde... några fler än mig.
Var även tvungen att testa klassikern att sitta på hans rygg medan han gjorde armhävningar, vilket han klarade galant (!!).

Vi pratade och satt så nära varandra vi kunde komma. Jag lutade mig mot hans axel, kliade honom på ryggen och förundrades över hur mjuk hud han hade. Tiden gick alldeles för fort och helt plötsligt var det dags att skiljas åt. Han åkte till Frankrike dagen därpå och kom hem igår. Imorgon förmiddag ska vi träffas igen. Den här gången tänker jag inte slösa någon som helst tid på att vara stel och nervös, varenda minut ska tas tillvara på och jag ska röra honom så mycket att jag ska vara trött på det när vi måste skiljas åt, även fast jag vet att det aldrig kommer att hända. Jag har aldrig riktigt trott på kärlek vid första ögonkastet, men känner att jag kanske är på väg att ändra uppfattning...

Bilder från igår kväll då vi träffades ett gäng au pairer i Zürich.
Zürich är seriöst en så fin stad, speciellt kring sjön.