Gamla minnen

Hejsan! Just nu är hela årskurs 2 på Katte ute och har friluftsdag, men tack vare en tandläkartid och en språkolympiad blev jag skonad och sitter därför just nu hemma. I brist på roliga saker att göra tog jag fram min gamla dagbok som jag började skriva i december 2005. Helt galet vad skumt det känns att läsa igenom den. Jag lovar er att det är många "WTF?!"-moments, haha! Tänkte dela med mig av några av guldklimparna samt en fin liten bild på hur jag såg ut i femman, sexan och sjuan. Jag vet inte vad ni tycker, men bilden från sexan är egentligen den enda bilden jag känner igen mig själv på. Såklart minns jag sjuans emo-period, men jag försöker förtränga den så gott det går, höhö... 

Det som slår mig mest när jag läser igenom boken, är hur jäkla... oförstörd jag var då. Sen ju närmare dagsläget vi kommer, desto mer "problem" uppstår. Men samtidigt finns det mera sidor som tyder på att jag var lyckligare än någonsin. Tänkte köra den klyschiga "Det var bättre förr", men tror inte riktigt den stämmer i mitt fall. När jag började skriva dagbok var jag glad och lycklig eftersom jag inte hade blivit utsatt för något som kunde göra mig ledsen, i mitt fall kärleksbekymmer. Och när jag sedan började skriva om hur dåligt jag mådde över det, så var det för att jag inte hade fått uppleva den slags kärlek som inte gjorde mig illa. Det har jag fortfarande inte, men ändå känner jag mig lyckligare än någonsin idag. Visst, jag får depp-perioder när jag känner mig jätteensam och önskar att allt var som förr, men efter ett tag inser jag att det verkligen inte var bättre förr. Jag har aldrig mått så bra och så jävla dåligt under en och samma period som när jag hade min första stora kärlek. Men jag mår hellre relativt bra ensam, än att vara med någon som kunde få mig att gråta tills jag var alldeles tom. Oj, nu blev det här värsta konstiga inlägget, men ja, kort sagt: 

det var inte bättre förr.

• 24/12 - 2005: Jag använder ordet "urgullig!" tre-fyra gånger på en sida. Direkt citat ur boken: "Om den här boken ska räcka länge så får jag inte skriva så mycket. Men det är roligt. För tänk när jag är äldre. Typ 12-13 så hittar jag den här boken och kommer ihåg hur det var att vara 11. Det är roligt."
  
  
  
  
• På varannan sida var det en ny kille jag var kär i. Nu ska jag väl inte rabbla upp deras namn här, men hjälp vad jag garvade när jag läste: "När vi hade klassråd så satt jag bredvid X. Hade hade sin ena fot på mitt fotstöd och våra knän var precis intill varandra... Sen kom vi åt varandras fötter då och då. Sen när vi hade data så hängde han vid mig hela tiden och sa att han kunde hjälpa mig att lägga ut min hemsida. Är X kär i mig?" 
  Åh, att vara ung och naiv <3
  
  
  
  
• Emo-periodens början? 8/2 - 2007 "Jag hatar mitt liv. Jag är värsta freaket. Jag är 156 cm lång och väger 44 kg. Fetto, jag vet. Allt är så jävla pissigt nu. Jag vill byta stil! Färga håret svart, köpa converse och vara stolt över mig själv." Åh, om jag kunde prata med mitt 12-åriga jag där och säga att "Lilla vän, om fem år kommer du vara 157 cm och väga 53 kg och du är absolut inget fetto. Du kommer vara otroligt stolt över dig själv. Förresten, skippa hela hårfärgningsprocessen, du kommer få en allergisk reaktion och se ut som en blåsfisk. Det är inte värt det." Hahaha :D
  
  
  
  
• 21/2 - 2007 "Och gissa vad, när jag kom hem låg det ett brev i brevlådan. Från Kunskapsskolan... JAG KOM IN! :)" Bästa tre åren i mitt liv.
  
  
  
  
• 29/12 - 2007 "Btw, jag längtar tills skolan börjar igen. CP barn jag är, jag vet, men saken är att jag ska få läsa tyska med 8:orna! :) Äntligen något jag är bra på!" 
  Första gången jag var riktigt stolt över mig själv <3