Hej på er! Väldigt länge sedan jag sist skrev, men som sagt, tror inte att ni vill ha dagliga inlägg angående hur jag ligger på soffan i mjukbyxor, petar mig i naveln och käkar päronsplit. Det är min tragiska verklighet, haha! Nej, men jag tänkte, med detta korta inlägg, låta er veta att jag fortfarande är i livet.
Det "stora" som är på gång just nu är att jag ska delta i Kemiolympiaden den 13:e oktober. That's right people, helt plötsligt har jag gått och blivit keminörd! Eller plötsligt och plötsligt, kemi har varit mitt favoritämne sen första lektionen i ettan, men det är först nu som jag riktigt har fattat hur jävla awesome det är. Min gamla kemilärare, Ira, var så jäkla underbar. Jag har alltid trott att det enda jag var bra på var tyskan och att jag förmodligen skulle sluta som tyskalärare, eftersom jag inte såg någon annan karriärsmöjlighet med tyskan. Men så då en dag, när vi en och en fick gå in till Ira för att få tillbaka våra kemiprov, ändrades allt. Jag fick 33/34 poäng och jag blev asglad. Och Ira var minst lika glad. Hon sa "Ja, det här verkade ju inte vara speciellt svårt för dig!" och nej, det var det inte. Dock var inte Iras prov kända för att vara svinsvåra, snarare motsatsen, men jag blev glad ändå. Sen sa hon något som fick mig att ändra tankebanor. "Du har verkligen talang och jag hoppas verkligen att du blir något inom kemin i framtiden." Bam. Bara sådär. Jag hade talang inom ytterligare ett område. Fatta min glädje!
Så sen dess har jag verkligen brunnit ännu mer för kemin och med MVG på varenda prov hittills, så hoppas jag att min nya kemilärare också ser mitt engagemang. Plus att hon leder träningen inför Kemiolympiaden, så hon ser ju att jag är engagerad där. HURSOMHELST! Träningen inför Kemiolympiaden är 2 timmar varje onsdag efter skoltid. Alltså slutar jag 16.30 istället för 12.50. Knäppt att jag gör detta frivilligt? Lite kanske, men shit va kul det är! Saken är bara den att Kemiolympiaden innehåller massa grejer som vi ska gå igenom i 3:an, så vi har fått varsin Kemi B bok som vi läser parallellt nu för att förbereda oss.
Så här går Kemiolympiaden till: först gör man ett "övningsprov" den 13:e oktober för att se hur ens resultat skulle bli. Sedan är det riktiga uttagningsprovet i mars någon gång och sen får de 10 bästa i Sverige åka till Jönköping och göra ett experimentellt prov, alltså en lab. Sen tas "landslaget" ut och de får åka till Washington DC och tävla för Sverige. Hur coolt är inte det? Fatta känslan att få representera Sverige i en internationell tävling! Fast jävlar vilken press egentligen... Aja, chansen för att jag får åka till Washington är nog ganska liten, men bara att få läsa extra mycket kemi är tillräckligt underbart för mig. Jag kommer ha ett otroligt försprång inför kursprovet i Kemi A och sen när vi börjar läsa Kemi B också.
Hm... ja, där har ni mig i ett nötskal. Vissa brinner för sport eller musik, men jag, jag blir som ett barn på julafton när läraren säger att vi ska få Kemi B boken. Jag har egentligen skämts för det här rätt länge, alltså faktumet att jag brinner för skolan. Att bli kallad plugghäst är aldrig kul.
Helst ska man vara superduktig i skolan, men samtidigt vara grym på något coolt som fotboll eller gymnastik, men det har jag aldrig varit. Skolan har alltid varit min starka sida och det är först nu som jag inser att det också är coolt. Fatta vilka möjligheter jag kommer få i framtiden! Just nu siktar jag mot
kemist eller
civilingenjör inom kemiteknik eller liknande. Om ni inte tycker det är coolt, ja då behöver ni inte umgås med mig överhuvudtaget, för det här är den jag är.
En jävligt cool plugghäst.
|
Skåda! Denna cyklopentan byggde jag med mina egna händer imorse! |