Hej folk, behöver skriva av mig lite, välj själva om ni orkar läsa eller inte.
Den 25:e december 2008 var och är fortfarande den bästa dagen i hela mitt liv. Det var dagen jag träffade mitt ex för första gången och det var verkligen kärlek vid första ögonkastet. Jag har aldrig varit så lycklig som jag var under den tiden vi var ihop. Jag minns att han fick mig att känna mig så älskad att jag ibland var tvungen att nypa mig själv i armen för att kolla om det faktiskt var verklighet. Vi höll ihop i nästan ett och ett halvt år och under hela den tiden kunde jag inte fatta att jag hade haft sån tur att få bli hans flickvän. Han var min bästa vän och är fortfarande den vackraste människan jag någonsin mött. När det tog slut ordentligt, efter en tids oroligheter, så försvann en del av mig och jag har, lite mer än ett år senare, fortfarande inte riktigt återhämtat mig. När det tog slut valde han att säga upp all kontakt helt och hållet. Jag förstår honom så väl, men det gör inte mindre ont för det... Människan som var min bästa vän och mitt allt i över ett år, har försvunnit helt och hållet. Människan som jag träffade varje helg och älskade av hela mitt hjärta, har jag inte pratat med på över ett år. Han är borta. Och jag saknar honom varje dag. Skulle ge vad som helst för att få vara hans vän igen. Tvivlar på att han kommer läsa det här, men om han nu mot all förmodan gör det, så: förlåt för allt. Jag vet att jag var en jävla plåga och att du förtjänade mycket bättre. Jag saknar dig. Och grattis på födelsedagen i förskott.
Den 25:e december 2008 var och är fortfarande den bästa dagen i hela mitt liv. Det var dagen jag träffade mitt ex för första gången och det var verkligen kärlek vid första ögonkastet. Jag har aldrig varit så lycklig som jag var under den tiden vi var ihop. Jag minns att han fick mig att känna mig så älskad att jag ibland var tvungen att nypa mig själv i armen för att kolla om det faktiskt var verklighet. Vi höll ihop i nästan ett och ett halvt år och under hela den tiden kunde jag inte fatta att jag hade haft sån tur att få bli hans flickvän. Han var min bästa vän och är fortfarande den vackraste människan jag någonsin mött. När det tog slut ordentligt, efter en tids oroligheter, så försvann en del av mig och jag har, lite mer än ett år senare, fortfarande inte riktigt återhämtat mig. När det tog slut valde han att säga upp all kontakt helt och hållet. Jag förstår honom så väl, men det gör inte mindre ont för det... Människan som var min bästa vän och mitt allt i över ett år, har försvunnit helt och hållet. Människan som jag träffade varje helg och älskade av hela mitt hjärta, har jag inte pratat med på över ett år. Han är borta. Och jag saknar honom varje dag. Skulle ge vad som helst för att få vara hans vän igen. Tvivlar på att han kommer läsa det här, men om han nu mot all förmodan gör det, så: förlåt för allt. Jag vet att jag var en jävla plåga och att du förtjänade mycket bättre. Jag saknar dig. Och grattis på födelsedagen i förskott.
"Det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart, och när jag känner så, då tänker jag på dig.
Allt är så förgängligt, allting kan brisera snart, men du är oförstörd för mig.
Nu får jag höra att du lever då och då ifrån en vän, det verkar som att allting är okej.
Jag undrar om du nångång är tillbaks dit igen, och kanske undrar över mig."
Allt är så förgängligt, allting kan brisera snart, men du är oförstörd för mig.
Nu får jag höra att du lever då och då ifrån en vän, det verkar som att allting är okej.
Jag undrar om du nångång är tillbaks dit igen, och kanske undrar över mig."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar