Wazzaaaaap?!

Tjosan! Ber om ursäkt för föregående inlägg, det är väldigt långt och förmodligen rätt ointressant. Så för att gottgöra er kommer här ett lättsamt och kort inlägg! Idag drog pappa och lillebror till Helsinfors med Silja Sypmphony vilket resulterade i att jag och mamma har huset för oss själva imorgon. Sweeet! Vilket innebär att JAG har huset helt för mig själv från 06.00-17.00 imorgon!
Så om någon vill komma hit - hojta bara till :)

Annars har jag inte så mycket att rapportera. Börjar få liiiite ångest inför skolstarten. Jag börjar den 19:e augusti och detta år kommer bli det första någonsin som jag är utan en av mina bästa vänner, Josefine. Hon drar till London för att plugga på Svenska Skolan där, medan jag sitter fast här i Muppsala :'''( Nej då, så farligt är det inte. Hon kommer få det toppenbra där och jag har ju faktiskt världens bästa klass <3 Har nog aldrig trivts så bra i en klass som min nuvarande, och ändå har jag bara gått med dem i ungefär en termin. Det bevisar bara hur underbara de är som tog emot mig på bästa möjliga sätt och fick mig att bli en i gänget :) Annars innehåller skolåret rätt roliga saker. Jag ska börja läsa rättskunskap nu i höst och i september drar jag till Schweiz och får träffa Sharon, Christian, Dario och alla andra underbar människor som var här i april :D Sen i oktober kommer det nya schweizare hit, två stycken ska jag ta under mina vingar och dela hus med i en vecka! Ska bli riktigt roligt :) Något jag dock inte ser fram emot är att börja läsa matte C, matte D och fysik B. Gud hjälpe mig. Får flirta till mig någon hjälpsam NV 3:a som redan har läst skiten, hehe... Nej, nu ska jag ta och lyssna lite på musik och bara vara en soffpotatis!

Jag och min fina, fina syster Emma när vi ägnade
oss åt lite mimning på bussen i Tyskland, hehe.

"MVG i allt! - Hemligheterna med att få högsta betyg i skolan"

VARNING FÖR RIKTIGT LÅNGT OCH OINTRESSANT (?) INLÄGG

Jag håller på att läsa "MVG i allt! - Hemligheterna med att få högsta betyg i skolan"
skriven av Raman Mehrzad. Jag blev intresserad av boken efter att ha läst en kortfattad sammanfattning av bokens innehåll.  Bland annat står det att man får lära sig: hur man får sin studiemotivation att rusa mot nya höjder, hur man lätt sätter smartare mål och delmål och får turbofart framåt, hur man planerar studierna steg för steg och hinner mer på kortare tid, hur man lär sig att anteckna smartare och lär sig mer snabbare. Boken innehåller även konkreta metoder på hur man får MVG i tekniska kurser, ämnen där man ska läsa in mycket text osv. Allt detta låter rätt nice, eller hur? Det tyckte jag med, så jag var såklart jätteivrig när jag fick hem boken. Nu jäklar skulle jag lära mig att plugga mer effektivt! Men redan i inledningen av boken börjar skepticismen dyka upp. Jag ska börja i 2:an nu i höst och har hittills fått betyg i sju kurser. Jag har fyra MVG och tre VG. Riktigt bra betyg med andra ord. Jag vet att min chans att komma in på läkarutbildningen redan har gått upp i rök tack vare mina tre VG:n, men som tur är satsar inte jag mot läkarutbildningen. I inledningen läser jag: "Även om du börjar få en glimt av hur du ska göra i slutet av ettan eller i tvåan kan det vara försent. Det betyg du får på gymnasiet i ett ämne kommer alltid att vara kvar. Det kommer alltid att synas. ... Så vad hjälper det dig om du i början av årskurs två kommer på att 'Ja, nu vet jag hur ajg ska göra i dessa kurser för att få MVG'. Det hjälper dig inte alls att nå toppbetyg om du redan har fått en massa blandade betyg; för då är som sagt ditt slutbetyg redan rubbat." Hm... är det så här en bok som ska lära en att plugga mer effektivt låta? Att det är kört om man redan har fått ett betyg som inte är MVG? Jag läser dock vidare, med skepticismen hänger med hela tiden. 

Första kapitlet handlar om "Framtid och rätt tankegång" och verkar helt okej. Det står mycket om att skapa motivation för pluggandet genom att hitta en belöning med arbetet. Att sätta upp mål och delmål står det också mycket om. Vissa formuleringar känns dock väldigt konstiga och ger en liten obehagskänsla i magen. Kapitel 2 handlar om "Planera och prioritera". Detta kapitel är faktiskt helt okej. Det handlar om hur du ska lägga upp en planering över pluggandet utifrån deadlines, svårighetsgrad osv. Återigen känns författarens formuleringar lite väl extrema ibland och när man läser meningar som "Att planera är mitt liv. Jag vet oftast vad jag ska göra 1-2 månader framöver.", "Jag vet till och med vad jag ska göra på mina raster" och "Jag hatar att vakna upp en dag och tänka: 'Okej, låt mig se vad jag ska göra nu?'. Mitt liv är så strukturerat att jag inte lägre behöver slösa någon tid på att tänka på vad jag ska göra nästa dag." så reagerar åtminstone jag ordentligt. Vad är det här för människa? Planera sina raster? "Slösa tid på att tänka på vad jag ska göra nästa dag"? Yeezes, slappna av, va?!

Kapitel 3 heter "Hantera din lärare" och handlar om hur man ska få läraren att lägga märke till att man är en "MVG-elev". Det står att man ska göra ett bra första intryck, vara aktiv på lektionerna, visa intresse för kursen och hur man ska fjäska. Stycket angående fjäsk är lite... speciellt. Författaren skriver att gränsen mellan fjäsk och inte fjäsk är väldigt diffus. 
"Att titta någon i ögonen och säga hej, att svara på lärarens frågor och att då och då kommentera saker till läraren som inte har med skolan att göra är helt okej och ska göras." Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det här kapitlet... Det är lite konstigt. Kapitel 4 heter "Idrott, mat och studier" och handlar, uppenbarligen, om hur man ska kombinera studier med motion och rätt mat. Har inte något speciellt att säga om detta kapitel, det kan vara det "bästa" hittills. Författaren är väldigt saklig och förklarar varför det är viktigt att ta pauser i pluggandet osv. 

Kapitel 5 heter "Klasskamrater" och det är här jag tycker att det börjar bli riktigt obehagligt. 
Det handlar om att "umgås med rätt sorts personer". Författaren skriver att man ska: 
"Välja klasskamrater med intelligens. Umgås enbart med dem som kan bidra med hjälp som du kan ha användning för." Han skriver även att man alltid ska visa sig bäst i klassen, eftersom andra ambitiösa elever då kommer flockas kring en. "Jag behövde aldrig hitta duktiga vänner i klassen att umgås med. De kom till mig istället." Låter lite väl skrytigt, eller vad tycker ni? Efter detta kapitel trodde jag att det inte kunde bli värre, men sen kom kapitel 6. "Nöj dig aldrig". Jag ska vara ärlig, jag har inte läst igenom det här kapitlet helt. Jag skummade igenom, blev illamående och hoppade över det. För mig som får magkatarr så fort jag stressar upp mig för mycket, är orden "Nöj dig aldrig" fruktansvärda. Berättade för min mamma vad kapitlet handlade om och hon sa direkt "Du läser inte det där kapitlet. Hoppa över det." Rubriker som "Känn dig aldrig säker", "Sätt ribban högt" och "Att nöja sig = att slappna av och tappa fokus" får detta kapitel mig att känna mig äcklad.

Första terminen i 1:an fick jag, som jag tidigare har skrivit lite om, en inflammation i magsäcken som ledde till att jag hade magkatarrssymptom (illamående, yrsel, hungerkänslor men det går inte att äta något) varje dag i nästan ett år. Att jag dessutom började i gymnasiet och alltid har press på mig själv att få höga betyg, gjorde ju inte saken bättre. Jag gick in i väggen och mådde förjävligt. Min mamma har länge tjatat på mig angående ett begrepp som heter "Good enough". 
Rätt simpelt att förstå, men väldigt svårt för mig att ta till mig. Men när jag framåt november mådde åt helvete dåligt, hade genomgått en gastroskopi (En undersökning som innebär att en läkare sticker ner 1m slang genom ens hals och ner i ens magsäck) så tog jag äntligen åt mig begreppet. Det var svårt som satan. Mitt motargument till mamma var alltid "Varför nöja sig när man vet att man kan göra något ännu bättre?" och det var svårt att frångå det, men det lönade sig faktiskt. Mot slutet av höstterminen pluggade jag till ett biologiprov. Jag kände mig långt ifrån helt säker på allt när jag kände att det var dags att sluta för min hälsas skull. Jag tog flera djupa andetag och upprepade "Good enough, good enough..." och la undan biologiboken. Istället för att plugga slappnade jag av framför teven och gick och la mig tidigt. Resultatet? 59 av 61 poäng på provet. MVG. Okej, jag vet mycket väl att det kan ha varit ren jävla tur, men jag väljer att tro att "Good enough" spelade en stor roll i mitt provresultat. 

Detta blev ett väldigt långt inlägg och jag ger beröm till er som har tagit er ända hit. Jag tror att det jag vill få ut med detta inlägg, är att ingenting, oavsett hur awesome eller nödvändigt det verkar att göra, är värt att offra sin hälsa för. Det är lätt att ignorera sin kropps signaler, tro mig, jag har gjort det i flera år, vilket resulterade i att jag fick en väldigt skev och dålig relation till min kropp. När jag blev sjuk så blev jag arg över att jag hade en sån skräphög till kropp som inte ens klarade av det tempot jag ville hålla. Nu vet jag att jag bara hade mig själv att skylla. Det var jag som misshandlade min egen kropp med stress och press samtidigt som jag inte gav den tillräckligt med mat, sömn och motion. Inte undra på att den till slut sa ifrån på skarpen, när jag hade totalignorerat alla signaler den skickat ut i säkert två-tre år. Så snälla, lyssna på era kroppar! Speciellt ni som vet med er att ni siktar högt i skolan och gärna kör hårt och i ett snabbt tempo. Det är inte kul när det går så långt så att ni blir riktigt sjuka. Ta hand om er, ni har bara en kropp. En kropp som ska bära er genom hela livet. Vad spelar det för roll att ni får 20,0 i meritpoäng och kommer in på en eftertraktad utbildning, om ni inte har en kropp som orkar ta er vidare i livet?

Ruuuubriiiik....

Hejsan! Har (som vanligt) inte speciellt mycket vettigt att komma med idag heller!
Tidigare idag var jag och pappa och såg den sista Harry Potter filmen. Och ja, jag grät.
Tårarna bara forsade och jag fick kämpa hårt för att inte börja hulka högt i biosalongen.
Blev väldigt upprörd när killen bredvid mig somnade mitt i striden på Hogwarts. Är man trött så går man inte på en film som är 2h lång, då stannar man hemma och sover istället för att vanhedra Harry Potter serien!!! Haha, märks det att jag är ett troget HP-fan?

Imorgon ska jag hem till min underbara vän Emma och ha en mysig tjejkväll! Ska bli riktigt roligt och känner jag henne rätt, vilket jag tror jag gör efter 15 års vänskap, så kommer det bli många skratt :D Ska ta med mig kameran så det kanske blir lite roliga bilder att lägga upp här :)
Bjussar på några egobilder eftersom jag vet att ni älskar att beundra min skönhet! ;)

Bilden i mitten visar min älskling. Stativ is the shit <3

"Lägg till som vän"

Hej folk, behöver skriva av mig lite, välj själva om ni orkar läsa eller inte.
Den 25:e december 2008 var och är fortfarande den bästa dagen i hela mitt liv. Det var dagen jag träffade mitt ex för första gången och det var verkligen kärlek vid första ögonkastet. Jag har aldrig varit så lycklig som jag var under den tiden vi var ihop. Jag minns att han fick mig att känna mig så älskad att jag ibland var tvungen att nypa mig själv i armen för att kolla om det faktiskt var verklighet. Vi höll ihop i nästan ett och ett halvt år och under hela den tiden kunde jag inte fatta att jag hade haft sån tur att få bli hans flickvän. Han var min bästa vän och är fortfarande den vackraste människan jag någonsin mött. När det tog slut ordentligt, efter en tids oroligheter, så försvann en del av mig och jag har, lite mer än ett år senare, fortfarande inte riktigt återhämtat mig. När det tog slut valde han att säga upp all kontakt helt och hållet. Jag förstår honom så väl, men det gör inte mindre ont för det... Människan som var min bästa vän och mitt allt i över ett år, har försvunnit helt och hållet. Människan som jag träffade varje helg och älskade av hela mitt hjärta, har jag inte pratat med på över ett år. Han är borta. Och jag saknar honom varje dag. Skulle ge vad som helst för att få vara hans vän igen. Tvivlar på att han kommer läsa det här, men om han nu mot all förmodan gör det, så: förlåt för allt. Jag vet att jag var en jävla plåga och att du förtjänade mycket bättre. Jag saknar dig. Och grattis på födelsedagen i förskott.

"Det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart, och när jag känner så, då tänker jag på dig.
Allt är så förgängligt, allting kan brisera snart, men du är oförstörd för mig.
Nu får jag höra att du lever då och då ifrån en vän, det verkar som att allting är okej.
Jag undrar om du nångång är tillbaks dit igen, och kanske undrar över mig."

Room makeover

Hej alla glada! Här under ser ni hur mitt rum ser ut nu :) Jag trivs som sagt väldigt bra med resultatet, tycker rummet känns mysigt. Återigen så har jag inte speciellt mycket att skriva, händer inte så mycket i mitt liv just nu... Förhoppningsvis ändras det inom en snar framtid! Tills dess så får ni ha det superbra :) Peace out!

Home sweet home

Hej allihopa! Taskig uppdatering på sista tiden, men nu är jag tillbaka i Sverige igen. Lite mer än en vecka för tidigt, men den historian orkar jag inte ta just nu. Hade det i alla fall superbra de 19 dagar jag var där. Nu är jag hemma i lilla Sävja igen och jag diggar det. Hem ljuva hem är nog världens mest sanna kliché. Tryggheten av att vara i sitt eget hem är verkligen underbar.
Igår och idag har vi satt igång med ett nytt projekt här hemma: mitt och brorsans rum. Jag har införskaffat mig två byråer, en bokhylla, en spegel och lite småprylar för att snygga till mitt rum. Resultatet blev awesome. Rummet känns betydligt mer vuxet och organiserat. Ska ta foton och lägga upp här imorgon när allt är färdigt.

Sitter här och funderar på vad för intressant jag kan skriva om, men kommer faktiskt inte på något. Känner mig fortfarande avslagen efter resan och lite allmänt borta, men förhoppningsvis släpper det inom en snar framtid. Funderar på att spela lite Sims för att fördriva tiden och tvinga tankarna åt ett annat håll en liten stund. Ja, så får det bli. Tills vi hörs nästa gång så tycker jag att ni kan lyssna på den här låten, den är underbar.