Jag lever!

Hej på er! Jag lever men har haft sjukt mycket att göra, så uppdateringen har blivit riktigt lidande. Sen förra inlägget har jag hunnit avverka ett misslyckat fysikprov, ett helt okej kemiprov och en spirometri (lungfunktionsundersökning) där jag fick "överdosera" astmamedicin vilket gjorde mig sjukt darrig och gav mig hjärtklappning, dock var detta vanliga biverkningar. Jag har på senaste tiden haft väldigt lätt för att bli andfådd och inte bara "Shit, nu har jag pressat mig till max på idrotten"-andfådd, utan jag blev riktigt andfådd bara av att gå i en trappa och prata med en kompis samtidigt. Ett annat exempel är när vi skulle värma upp på idrotten för några veckor sen. Man skulle hoppa 120 hopp med hopprep och sedan springa 2-3 varv runt idrottssalen. De flesta i min klass blev väl lätt andfådda och vissa blev inte ens märkbart påverkade. Jag å andra sidan stod och flämtade, blev lätt i huvudet (svimmningskänslor) och var tvungen att sätta mig ner. Jag har gryyyyyyyymt dålig kondition, men att behöva stanna upp för att lugna ner pulsen och börja andas ordentligt igen varje gång jag går uppför en trappa funkar fan inte. Jag behöver jobba upp min kondition, vilket jag är mer än villig att göra, men hur fasiken ska det funka om jag inte ens kan gå i snigeltakt uppför en trappa utan att halvt dö? Hur som helst, jag fick göra det där testet och jag förbättrades med 6% när jag fick i mig astmamedicinen. Dock räknas det inte som astma, för då måste man förbättras 12% typ, men jag fick ändå med mig en inhalator hem för att testa. Så på idrotten i fredags tog jag medicinen och för första gången på länge så kunde jag anstränga mig och bli andfådd på ett "skönt" sätt. Jag kände mig inte lätt i huvudet utan bara utmattad, vilket var awesome.

Jag har även hunnit ha fem underbara dagar med min fina vän Emma som åkte 14 h tåg för att komma till mig <3 Jag har inte skrattat så här mycket sen sist jag träffade henne och det var i somras. Vi har exakt samma humor och det är bara med henne som jag kan sitta och halvskrika tyska svordomar på Sävja-bussen klockan 22.30 och det gör mig sjukt ledsen. Önskar verkligen att vi bodde närmare varandra... Vi gick igenom så mycket tillsammans när vi var i Tyskland i somras och det kändes så bra att få prata om saker som hände där med någon som verkligen förstår. Vi började även smida lite planer på att göra en resa till Tyskland nu till sommaren när båda har fyllt 18 och våra föräldrar inte kan stoppa oss, muahaha! Aja, ska ta och sova nu och njuta av de sista lovdagarna för sen börjar slitet igen. Jag har en kemilabrapport som ska skrivas (dock skrev jag klart halva idag, go me!) och kursprov i Fysik A och Kemi A att plugga till... Gode gud, gör så att jag inte tappar förståndet innan det är dags för jullov.