Fotografiska museet

Hallå! Idag var jag och min au pair kompis Linnea på Fotografiska museet i Stockholm. Vi var dock bara där i max 1h, eftersom vi inte är tillräckligt kulturella för att stå framför ett fotografi i 30 min och fundera över dess betydelse. Det fanns många fina bilder på museet! Några gjorde en ledsen och några fick en att le. Höjdpunkten var nog Johan Rheborgs utställning av bilder han tagit på sig själv och andra skådespelare backstage under inspelningar av bland annat "Solsidan".

När vi hade sett alla bilder så gick vi och åt lunch på McDonalds, pratade lite och tog sedan en kort promenad till Gamla Stan innan vi skiljdes åt. Jag blev småarg på min iPhone vars batteritid är helt löjligt dålig! Åkte hemifrån med 100% kl 9 och hade 23% när jag kom hem vid 13.30. Då hade jag endast använt den till att lyssna på musik på vägen in till stan och sedan bara kollat den då och då medan jag var med Linnea. Min iPhone har nog gjort sitt, men eftersom Apple är svin och bara ger garanti för 1 år, så får jag ingen ny mobil av 3. Som tur är så har jag en granne som är mästare på teknik, så han har gått med på att byta både batteri och min trasiga baksida nu i helgen. Håller verkligen tummarna för att det kommer göra att batteritiden blir längre!

Jag dammsög två våningar innan jag gick och hämtade tjejerna på dagis. När vi kom hem igen så tittade de på "Astrid Lindgrens jul" medan jag städade i köket och började göra i ordning pannkakssmet. Fick hjälp av minsta tjejen och medan smeten stod och svällde så ville hon ligga raklång på mig i soffan och kolla på filmen.
M-Y-S-I-G-T! Det gick över förväntan att steka pannkakorna - jag sabbade bara de två första och det är det ju nästan lag på att man måste göra. Tjejerna älskade det och det fanns varken en droppe ärtsoppa eller en smula pannkaka kvar efter middagen. Första dagen utan rester!

Nu sitter jag på mitt rum och ska kolla på någon film eller så kör jag "2 Broke Girls" som vanligt, hehe... Imorgon ska jag städa huset och kanske hinna en sväng till gymmet om jag kan stå på benen. Har haft träningsvärk idag, men inte så hemsk som jag trodde, vilket indikerar att den kan dyka upp imorgon istället... Imorgon kväll efter middagen bär det av mot Uppsala över helgen - ska bli supermysigt!

Uppdatering!

Helluuu! Väldigt längesedan jag skrev, men det har varit sjukt mycket på gång här och när jag väl sätter mig ner och skriver så är det på min privata blogg som fungerar som dagbok. Men nu kommer en liten uppdatering! För tillfället sitter jag med tjejerna i soffan - de tittar på Asterix & Obelix och jag sitter med datorn i knät. Ska försöka sammanfatta vad som har hänt sedan jag senast skrev:

• Imorgon har jag jobbat som au pair i 2 veckor! Imorgon är det också 1 månad kvar tills det är dags att flytta till Schweiz. Här hemma har flyttkartongerna gjort entré och det packas för fullt. Jag har fått se ritningar och designplaner för huset i Schweiz och det kommer vara helt galet fint! Längtar så till att få åka ner och se det :)
• Jag har börjat besöka det lilla gymmet som finns här i Rönninge. Yttepyttelitet, men galet fräscht! Helt nya maskiner, TV framför konditionsmaskinerna (!!!) och supertrevlig personal. Jag får gyminstruktion av en väldigt trevlig muskelknutte som ger mig en träningsvärk som varar i flera dagar. Alltid trevligt att knalla ner till gymmet och piskas i form utav honom haha!
• Jag har gått från att laga kanske en middag i månaden till att laga middag varje kväll. Min paradrätt är pasta med kalkonsås, så det har varit en utmaning att börja laga rätt så avancerade recept. Jag har dock lyckats väldigt bra - jag är stolt över mig själv! Sen är det ett stort plus att maten är otroligt nyttig. Jag håller mig mätt mycket längre och min mage är väldigt tacksam.
• Jag har hunnit spendera en helg i Rönninge och en helg hemma. Sa till mina föräldrar att jag skulle komma tillbaka till Uppsala på lördag förmiddag, men dök upp på fredag kväll istället. Deras miner var oslagbara - jag somnade väldigt lycklig den kvällen kan jag säga!
• Jag har hunnit mysa, leka, skratta och ibland även irritera mig på de små gostjejerna. Precis som det ska vara när man arbetar som barnflicka!

Jag ska faktiskt börja dra mig mot sängen snart. När man måste gå upp vid 6 varje morgon så blir det helt plötsligt väldigt viktigt att lägga sig vid 22 för att få så många dyrbara timmar sömn som möjligt. Slänger in ett gäng bilder och ska försöka se till att nästa uppdatering inte dröjer lika länge. Tjingeling!

Fattade tycke för Celsius. Hade fredagsmys framför öppna spisen.
Gjorde mig fin inför lunchdejt med Elin i Stockholm. En av mina awesome middagar.

Gos i soffan framför Barbie. Det blev kallt som satan. Tjejerna åkte skidor.
Fredagsmys med "Alice i underlandet". Tog en sväng till Södertälje. Det kom en jäkla massa snö.
Njöt av solen på väg hem från gymmet. Gosade med Sam. Glad tjej på väg till gymmet imorse.

Au Pair TAKE TWO!

Hejsan hoppsan! Finns otroligt mycket att skriva kring rubriken, men för att sammanfatta VÄLDIGT kort: jag har bestämt mig för att börja jobba som au pair igen. Igår eftermiddag kom jag hit till Rönninge och min nya värdfamilj. Huset är AH-MAZING! Trodde inte man kunde bli kär i ett hus, men tji fick jag.

Jag ska ta hand om två små prinsessor som är 4 och 5 år gamla. De går på dagis nu i Sverige så jag är ledig mellan 8 och 15. Jag lämnar och hämtar dem på förskolan som ligger fem-tio minuter promenad från huset och sedan ska jag laga middag eftersom mamman kommer hem runt 18. Pappan är nere i Schweiz och övervakar renoveringen av huset de har fått ta över av hans föräldrar. I slutet av februari så flyttar hela familjen, inklusive jag, ner till Niederglatt, som är en förort till Zürich. I Schweiz så kommer bara äldsta tjejen gå i skolan, medan den minsta går på dagis två dagar i veckan och resten av tiden är hon med mig. Eftersom det inte finns någon skollunch i Schweiz så kommer stora tjejen hem och äter och går sedan tillbaka igen.

Jag har inte någon ork att skriva en massa just nu, vill hinna titta på "2 Broke Girls" innan det är läggdags. Min kropp är verkligen inte vad att gå upp vid kvart över sex om mornarna... Somnade i soffan när jag hade lämnat tjejerna på dagis, haha! Efter min lilla tupplur gick jag ut på promenad och skaffade mig ett SL-kort så jag kan åka pendeln imorgon då jag hade tänkt ta en sväng in till Stockholm.

Bjussar på några bilder från dagen och på mitt rum. Tjingeling!

Barbie på tyska var en upplevelse. Succé att jag förstod allt de sa!

En välbehövd uppdatering av läget...

Det är väl hög tid att jag skriftligt uppdaterar hur mitt liv ser ut för tillfället. Jag antar att alla som läser min blogg även har mig som vän på facebook och därför redan vet att jag är hemma i Sverige igen sedan lite mer än en månad tillbaka. Efter ett X antal sömnlösa nätter, ett gäng gråtattacker och ett efterlängtat kuratorsamtal så känns situationen åtminstone hanterbar, men det faktum att den bästa månaden i mitt liv slutade med den värsta dagen jag någonsin har upplevt kommer aldrig försvinna.

Min sista vecka som au pair var en enda stor bergochdalbana. Tisdag - en kombination av hemlängtan, PMS och undantryckt tvivel får mig att verkligen ifrågasätta mitt val att arbeta som au pair. Att jag och föräldrarna hade väldigt olika åsikter kring en hel del saker spädde på det hela ännu mer... Jag smsar med mina föräldrar och bestämmer mig för att prata med föräldrarna kring att sluta som au pair. När mamman kommer hem på kvällen försöker jag förklara situationen medan tårarna rinner (Damn you PMS!). Jag ska inte gå in på detaljer, men det kändes inte riktigt som att vi förstod varandra speciellt bra och jag åker till min kompis Linda för att få lite andrum och möjligheten att prata igenom det hela med någon. Onsdag - det har blivit bestämt att jag ska stanna i tre veckor till, eftersom mamman sedan får ledigt och då hinner ta hand om lillemannen medan de letar efter en annan lösning. Jag skolkar från min språkkurs och åker hem till honom istället (Prioriteringar ffs!). Det är bestämt sedan tidigare att jag ska sova över hos honom och vid sjutiden smsar jag till mamman och informerar kring detta. En timme senare ringer hon mig. Jag vågar inte svara. En halvtimme senare ångrar jag mig och ringer upp henne. Vi pratar i säkert en halvtimme kring allt och när vi avslutar samtalet känns det lite bättre. Jag har fått för mig att jag vill stanna till jul. (Det är makalöst hur en muskulös kropp kan fucka upp ens förstånd...) Torsdag - mysig morgon och förmiddag hos honom. Spenderar eftermiddagen inne i Zürich och strosar runt i butiker. Läget känns helt okej. Kommer hem till Würenlos och stämningen är, of course, en aning ansträngd, men det funkar. Fredag - värsta dagen i mitt liv. Redan på morgonen känner jag att jag inte kommer klara av att stanna i tre veckor till. Det fungerar helt enkelt inte längre. Jag smsar mamman om detta och har sedan smskontakt med min fina vän Janine som jag lärde känna genom utbytet vi hade med skolan. Jag frågar henne om skjuts till flygplatsen när det väl är dags och det hela slutar med att det blir bestämt att jag ska bo hos henne tills vi hittar ett billigt flyg. Runt lunchtid ringer mamman. Hon är självklart upprörd och jag kämpar för att inte börja grina medan vi pratar. Går inte in på samtalet, men det var sjukt jobbigt och efteråt bokstavligen vräker jag ner alla kläder och saker i mina resväskor och förbereder mig mentalt för hennes hemkomst på kvällen. Kvällen bestod av maniskt städande av mitt rum + badrum, signerande av ett X antal papper och ett skärsår i tummen som jag upprepade gånger fick putsmedel i vilket fick mig att nästan börja grina. Det var den korta varianten. Den censurerade versionen. Vid 22.00 klev jag innanför dörren till Janines lägenhet och kunde andas för första gången på hela dagen. Vi åt en lätt "middag" och sedan skypade jag med först min mamma och sen Elin. När jag framåt midnatt lade mig på luftmadrassen på golvet bredvid Janines säng och släckte lampan så kom det ett antal tårar. Tårar av lättnad. Jag var inte ensam längre och jag skulle inte behöva träffa föräldrarna igen.

Jag bodde hos Janine fredag-onsdag och jag mådde så himla bra hela tiden. Det är helt jävla otroligt att jag har fått så fin kontakt med hennes familj och henne. Två utbytesveckor och jag kände mig som en i familjen under dessa dagar. Ord kan inte beskriva hur otroligt tacksam jag är gentemot dem. De gjorde så sjukt mycket för mig och jag skulle inte ha klarat av någonting utan dem.

Nu har jag alltså varit hemma i över en månad och jag börjar "vänja" mig vid att inte ha ett skit att göra. Jag ska börja läsa en anatomikurs i november-december, men det är endast en kvällskurs två ggr/vecka, så har rätt mycket dötid att slå ihjäl... Till våren börjar jag förhoppningsvis att plugga till sjuksköterska.

Jag saknar alla mina au pair kompisar. Jag saknar honom med stort H. Jag saknar Zürich. Jag saknar Schweiz. Jag saknar att känna mig "vuxen" och självständig. Det finns så jäkla mycket jag saknar, men jag skulle förmodligen inte ha mått speciellt bra efter ytterligare några veckor. Vissa kan tycka att jag gav upp för tidigt, att jag är dum som gav upp en bra möjlighet för ett "äventyr", men om det är något min utmattningsdepression lärde mig så är det att min psykiska hälsa går före ALLT annat.

Jag älskade mitt sociala liv i Schweiz, men mitt sociala liv var endast en del av livet där nere och resten var inte alls lika bra. Om 50% känns toppen och 50% känns skit är det inte värt det. Det måste kännas 100% fantastiskt för att vara värt den psykiska påfrestning som au pair arbetet faktiskt innebär. Jag känner mig avundsjuk på alla mina kompisar på facebook som jobbar som au pairer och lägger upp saker kring hur bra de trivs osv. Känner de också 50/50 men biter ihop ändå? Är jag svagare än dem? Nej. Jag hade jävligt otur helt enkelt och så här i efterhand känner jag mig nästan stolt för att jag hade stake nog att ta mig ur en situation som jag inte mådde bra av. Det hade jag absolut inte klarat av för några år sedan.

Hur som helst - långt inlägg! - nu är nästa steg att försöka skapa mig ett vuxet och självständigt liv här i Muppsala istället. Hur lätt det nu blir medan man fortfarande bor hemma och inte pluggar eller jobbar... Men men, det löser sig fan! Om ni har läst hela inlägget - puss på er gullrumpor!

Uppdatering av läget!

Hallihallå! Här kommer en uppdatering av läget här nere i Schweiz!

Sedan jag sist skrev så har en hel del hänt, så ska försöka sammanfatta allt relativt kort.

• Jag och lillemannen har besökt en barnsånggrupp som Svenska kyrkan håller i. Det blev inte så mycket sång, eftersom vi endast var fyra stycken vuxna och barnen hellre ville leka, men det var väldigt roligt att komma ut och träffa människor!
• Jag och min värdfamilj gjorde en dagsutflykt till Tyskland. 45 minuter så var vi i en liten mysig tysk stad där vi handlade lite och käkade god, men en aning överpepprad spätzle.
• Jag har varit och träffat min värdmammas familj. Alla var supertrevliga och fick mig att känna mig väldigt välkommen!
• Jag har börjat gå ut med lilleman och hunden samtidigt. Låter kanske inte som ett speciellt ansträngande jobb, men när hunden får syn på en katt eller en annan hund, då blir det en dragkamp som heter duga!
• Jag har gått på min första språklektion! Vi är sex personer i gruppen, alla förutom jag är över 30. En väldigt blandad skara, men ack så trevliga människor! Läraren var jättetrevlig och bra och jag lärde mig faktiskt nya saker redan första gången. 
• Jag har gått på zoo i spöregnet och myst under ett paraply. Jag har även suttit vid sjön och sjungit med lite för högt till klyschiga låtar såsom "I don't want to miss a thing" med Aerosmith. Jag har haft det så där härligt, pirrigt, avslappnat och galet mysigt helt enkelt. 
• Jag har bokat in en två veckor lång vistelse i Sverige eftersom min värdmamma har fått två veckor ledigt i september. Så den 14:e september bär det av hemåt och den 1:a oktober är jag tillbaka.
• Jag har ÄNTLIGEN fått mitt uppehållstillstånd, så nu börjar den krångliga processen med att skaffa mobilabonnemang. Försökte häromdagen, men de ville få mig att betala en deposition på 300 franc, vilket motsvarar 2100 kr, så det kändes lite jobbigt... 

Ikväll så är det den första au pair träffen inne i Zürich, så det ska bli spännande! Nu ska jag läsa lite i "Game of Thrones" innan jag ska dammsuga och sedan ska jag och lilleman kanske bege oss till Baden för att leka med Linda och hennes barn. Här kommer lite bilder!

Nöjd tjej i Tyskland med spätzle.

Jag och lilleman bakade cupcakes en eftermiddag.

En dålig panoramabild över Zürich en kväll vid sjön.

Paket hemifrån! Innehöll svenskt godis, en stegräknare och en tidning.

En vanlig arbetsdag innehållande en 40 min promenad.

Pingviner är allt bra lustiga.

Sjukt konstig fågel! Den såg inte ens verklig ut.

Bild från långpromenaden hela familjen tog igår.
Tydligen är schweiziska familjer alltid ute och promenerar/sportar på söndagar. 

Från förmiddagens äventyr. Kossor, en hund som drog åt alla håll och kanter, en lilleman som ville bli buren vilket resulterade i skitiga byxor. Kobajs överallt! En timme och 2,9 km. Inte går det fort inte!

Kontaktnät och pirr i magen...

Innan jag kom ner hit oroade jag mig rätt mycket inför att skapa ett kontaktnät. Jag var livrädd för att sitta ensam hemma varje helg och inte ha någon att umgås med. Nu, sisådär 2 veckor efter jag kom hit, har jag redan ett utbrett kontaktnät. Via Svenska Kyrkans au pair grupp har jag hittat flera nya vänner som jag verkligen trivs med. Vi har träffats två måndagar nu och besökt Starbucks och snackat en massa. Så himla skönt att höra att man inte är den enda som har hemlängtan eller behöver komma ut från huset ibland! Jag och Frida bor även rätt så nära varandra, så vi har blivit tågkompisar vilket är jätteroligt :)

Sist jag skrev så nämnde jag att jag skulle träffa en kille som jag hade chattat med innan jag kom hit.
Vi hade bestämt att vi skulle bada. Jepp... bada på den första "dejten". Är galet stolt att jag vågade visa mig i badkläder första gången vi träffades, haha! Så här i efterhand var det sååååå värt det, eftersom det ju innebar att jag fick se honom i badbyxor, hehe... I början var det lite stelt. Jag var sjukt nervös och då blir det ännu svårare, nästan rent omöjligt, att kommunicera fritt på tyska! Vi hade inte någon tur med vädret heller. Det var molnigt och småregnade, men vi härdade ut i vattnet ändå. Underbar som han var (är) så försökte han hela tiden att ställa frågor, småknuffas lite lekfullt osv. medan jag var stel som en okokt spagetti. Jag förstod hans skämt, men kunde inte säga något vettigt tillbaka liksom.
Jag ville knuffas tillbaka och busa, ja, okej, jag ville i allmänhet bara ta på hans supervältränade kropp, haha!, men kroppen vägrade lyda.

Vid lunchen hade det lyckats bli en aningen mer avslappnat och vi hade det riktigt trevligt. Efter lunchen tröttnade vi på det dåliga vädret och tog spårvagnen in till stan för att gå på Starbucks. För er som är intresserade: ja, jag var väldigt medveten om att våra ben rörde vid varandra och ja, hela jag blev varm när han på skoj nöp mig i knät. Töntigt? En aning. Galet mysigt? OH JA!

Vi köpte varsin dricka på Starbucks och satte oss på en bänk. Vi småpratade lite och sedan lärde jag honom att säga fula ord på svenska. Jepp, otroligt omoget men sååå roligt! Lärde honom även att räkna till hundra och jag fick mig ett väldigt gott skratt åt hans tappra försök att uttala "sjuttiosju". Han fick absolut inte till sj-ljudet, hur mycket han än försökte.

Medan vi satt där så sprack himlen upp och vi bestämde oss för att gå och bada igen. Väl i vattnet så insåg vi att det skulle vara så mycket enklare att prata på engelska och herregud vad vi började babbla då. Från att ha sagt någon enstaka mening kändes det som att jag aldrig hade munnen stängd längre. När språkproblemet fixades så började kroppen lyda igen och ÄNTLIGEN kunde jag röra vid honom. Haha, nu ska jag inte gå in på några detaljer här, men oj oj oj, den här mannen är så snygg att jag inte vet vad jag ska ta mig till! Mitt när vi höll på och busade i vattnet så kom den första kyssen. Eller det kanske var mer av en puss, men den var perfekt. Herremingud, tror aldrig jag har blivit så fnittrig och bubblig av en första puss!

När jag trodde att han inte kunde göra mer för att vinna min uppmärksamhet, så börjar han leka med en liten tjej som också badade. Han var huuuur gullig som helst och jag ville helst bara skrika: "DU ÄR SÅ SÖT ATT JAG KOMMER ÄTA UPP DIG!" och andra saker som är för snuskiga för att skriva här, höhö... Efter det gick vi upp och la oss på gräset och han fick för sig att vi skulle träna. Jag lyckades göra en halv riktig armhävning och fyra stycken tjejarmhävningar. Han gjorde... några fler än mig.
Var även tvungen att testa klassikern att sitta på hans rygg medan han gjorde armhävningar, vilket han klarade galant (!!).

Vi pratade och satt så nära varandra vi kunde komma. Jag lutade mig mot hans axel, kliade honom på ryggen och förundrades över hur mjuk hud han hade. Tiden gick alldeles för fort och helt plötsligt var det dags att skiljas åt. Han åkte till Frankrike dagen därpå och kom hem igår. Imorgon förmiddag ska vi träffas igen. Den här gången tänker jag inte slösa någon som helst tid på att vara stel och nervös, varenda minut ska tas tillvara på och jag ska röra honom så mycket att jag ska vara trött på det när vi måste skiljas åt, även fast jag vet att det aldrig kommer att hända. Jag har aldrig riktigt trott på kärlek vid första ögonkastet, men känner att jag kanske är på väg att ändra uppfattning...

Bilder från igår kväll då vi träffades ett gäng au pairer i Zürich.
Zürich är seriöst en så fin stad, speciellt kring sjön.

Random bilder!

Här kommer några random bilder från veckan som har varit!

Lilleman och jag gjorde en utflykt till Baden där utsikten var awesome.

Vi åt glass. Vissa mer kladdigt än andra...

Chill på balkongen i eftermiddags medan lillemannen sov.

Från morgonens skogspromenad.

Antingen har jag blivit riktigt klumpig sen jag kom hit,
eller så har jag umgåtts med en väldigt ivrig och busig labrador...

Taggad och självsäker tjej till vänster som är på väg till busshållplatsen
för att åka buss med lilleman själv för första gången någonsin.
Inte lika kaxig tjej till höger efter att, PRECIS när bussen kom, ha insett att hon 

glömt handväskan hemma. Det var bara att vända på barnvagnen och knalla hem igen...