Kaknästornet & muffinsbak

Hallihallå! Idag mötte jag upp min kompis Linnea som jobbar som au pair i Bromma och tog spårvagnen till Waldermarsudde. Därifrån promenerade vi till Kaknästornet där vi fikade. Jag vet inte om det är jag som är snål, men deras fika var äckligt dyrt. Det var också äckligt gott, men de tog t.ex. 55 kr för en bit av någon kladdkakeliknande sak. Biten var kanske 5 x 5 cm stor... Är det rimligt? Anyway, det var trevligt att fika och sitta och prata ett bra tag innan vi tog bussen tillbaka till stan och skiljdes åt. Jag hämtade tjejerna på dagis och eftersom vi skulle äta rester till middag så behövde jag inte förbereda och laga middag, vilket gav mig en massa tid över! Det utnyttjade jag till att baka muffins med tjejerna och de var helt lyriska över det. De dekorerade sina muffins superfint! Runt 16.30 ringde min värdmamma och sa att hon satt i ett krismöte på jobbet och inte skulle hinna hem till middagen. Så jag och tjejerna åt middag själva och åt varsin muffin till efterrätt. Sen kollade vi lite på Astrid Lindgrens jul och läste en massa böcker innan det var läggdags. När tjejerna hade lagt sig så satte jag mig och sammanfattade mina inkomster och utkomster under januari. Seriöst, jag är evigt tacksam till vem det nu var som lärde mig att använda Excel när jag gick på Kunskapsskolan - det är perfekt för att göra en översikt! Summan jag kom fram till var allt annat än rolig att se, men jag tröstade mig med att jag åtminstone hade koll på exakt vart varenda öre hade tagit vägen. Nu är det köpstopp för mig tills jag kommer till Schweiz! 

Recept!

Pasta med strimlad bog i krämig röd chili/pestosås & färska tomater

Pastasås:

1 gul lök

2 klyftor vitlök

ca 400g strimlad picnicbog

0,5 paket tomater

0,5 tsk socker

0,5 buljongtärning

0,5-1 röd peppar

1 tsk oregano

1,5 dl matlagningscréme havre

1 msk redningsmjöl

0,5 burk röd pesto

Tillbehör:

Pasta och riven/hyvlad montelloost

Morot och vitkål som råkost

Koka upp pastavatten med salt. Koka pastan enligt anvisning.

Strimla löken. Skala och grovhacka tomaterna. Tomaterna skalas enklast genom att skära ett kryss i dem och skålla dem ett par minuter tills skalet krullar upp sig. Skölj tomaterna i kallt vatten och dra loss skalet. Hetta upp en stekpanna med lite olja och fräs kött och lök. Tillsätt tomater, buljong, socker, pressad vitlök, oregano och röd peppar och låt fräsa ett par minuter. Rör ut redningsmjöl i grädde och matlagningscrémen och häll ned i pannan. Låt koka ihop några minuter. Tillsätt en halv burk pesto. Smaka av med salt och peppar.

Servera med nykokt pasta, riven montelloost, morot och vitkål som råkost samt extra pesto till den som vill.

1 månad!

Idag har jag varit här i hela fyra veckor och på fredag är det två veckor tills flyttlasset till Schweiz går.
Så spännande! Längtar verkligen efter att få se Zürich och alla au pair kompisarna igen :)

I fredags kom det fem stycken schweizare hit eftersom vi i lördags hade en fest för att kombinera min värdmammas födelsedagsfirande med en avskedsfest inför flytten. Det var väldigt trevligt, även om jag och tjejerna gick hem direkt efter middagen. Det har varit både roligt och ansträngande att ha en massa folk här. Det var dock väldigt roligt att få höra schweizertyskan igen och ni får gärna kalla mig galen, men det språket är verkligen som musik för mina öron, haha :) Alla var jättetrevliga och det ska bli kul att träffa dem igen.

Igår var det verkligen inte min dag om man säger så. Eftersom min värdmamma skjutsade min värdpappa och hans kompis till flygplatsen i söndagskväll så åt vi inte middag förrän 19.30, vilket gjorde att tjejerna somnade runt 21. Katastrof när jag skulle väcka dem med andra ord. Stora tjejen kämpade på och gick upp utan något krångel, men den lilla var fly förbannad över att behöva gå upp vid 6.30, så jag fick kämpa med att få henne att sluta skrika eftersom det fortfarande fanns 4 schweizare som låg och sov. För att göra allt krångligare så var tjejernas dagis stängt, så de skulle gå på ett annat dagis som ligger 10 min bort med buss. Efter massa gnäll så kom vi äntligen på bussen och jag kunde andas ut lite. Dock åkte vi en station för långt, vilket innebar att vi behövde gå ca 200 meter extra, men det kunde lika gärna ha varit 200 mil när man har en arg och trött 4-åring som INTE vill gå ett enda steg i onödan. Vi kom ca 50 meter innan hon satte sig ner på marken och bara skrek. Den här lilla tjejen har nog en framtid inom operan - jag förstår inte hur ett så enormt högt och öronskärande ljud kan komma från den där lilla kroppen! Av erfarenhet vet jag dock att det bästa man kan göra är att låta henne skrika klart och sen försöka distrahera henne. Det tog kanske 10 minuter innan vi kunde börja gå igen och slutligen kom vi fram till dagiset. Det gick bra att lämna dem, inga tårar eller skrik över att det inte var deras vanliga dagis. Jag hade dock fått världens huvudvärk, så mitt planerade gymbesök bestod endast av att jag åt en macka, gick 10 min på löpbandet och gjorde kanske en övning innan jag gav upp och gick hem och sov två timmar istället.

När det var dags att hämta tjejerna igen hade huvudvärken gått över som tur var och jag höll tummarna för att det skulle gå smidigare än på morgonen. De var på bra humör när jag kom dit, vilket var skönt, men såklart valde universum att jävlas lite mer med mig. Deras ytterkläder var blöta och kalla och stora tjejens fleece var puts väck. Den fanns verkligen ingenstans. Så jag hann bli rejält irriterad innan vi kom iväg till bussen iklädda blöta ytterkläder och utan fleece. Jag hade världens PMS också, så när vi kom hem och jag skulle laga mat ringde jag mamma och grät en skvätt. Inte för att jag var ledsen, utan eftersom jag var så himla frustrerad och trött i huvudet, haha :) Hursomhelst, jag lagade en jättegod middag faktiskt! Kan lägga upp receptet här i ett eget inlägg! :)

Idag har jag slappat och sen åkte jag och köpte blommor till min värdmamma som fyller år idag. Jag hoppas att ni vet hur farligt det är att smsa och gå samtidigt?! Jag blev påmind om det den hårda vägen idag när jag klev av bussen. Jag gick och fånlog och var helt klistrad vid skärmen eftersom jag var mitt uppe i en konversation med en av mina favoritpersoner. När jag skulle gå in i centrumhuset så gick jag in genom de automatiska dörrarna och sen gick jag rakt in i ett räcke. Vem fan sätter ett räcke en meter efter en automatisk dörr?! Hursomhelst, det måste ha sett jätteroligt ut och jag började garva åt mig själv. Så så kan det gå om man smsar och går samtidigt - farligt!

Så här såg jag ut på festen i lördags :)

Fotografiska museet

Hallå! Idag var jag och min au pair kompis Linnea på Fotografiska museet i Stockholm. Vi var dock bara där i max 1h, eftersom vi inte är tillräckligt kulturella för att stå framför ett fotografi i 30 min och fundera över dess betydelse. Det fanns många fina bilder på museet! Några gjorde en ledsen och några fick en att le. Höjdpunkten var nog Johan Rheborgs utställning av bilder han tagit på sig själv och andra skådespelare backstage under inspelningar av bland annat "Solsidan".

När vi hade sett alla bilder så gick vi och åt lunch på McDonalds, pratade lite och tog sedan en kort promenad till Gamla Stan innan vi skiljdes åt. Jag blev småarg på min iPhone vars batteritid är helt löjligt dålig! Åkte hemifrån med 100% kl 9 och hade 23% när jag kom hem vid 13.30. Då hade jag endast använt den till att lyssna på musik på vägen in till stan och sedan bara kollat den då och då medan jag var med Linnea. Min iPhone har nog gjort sitt, men eftersom Apple är svin och bara ger garanti för 1 år, så får jag ingen ny mobil av 3. Som tur är så har jag en granne som är mästare på teknik, så han har gått med på att byta både batteri och min trasiga baksida nu i helgen. Håller verkligen tummarna för att det kommer göra att batteritiden blir längre!

Jag dammsög två våningar innan jag gick och hämtade tjejerna på dagis. När vi kom hem igen så tittade de på "Astrid Lindgrens jul" medan jag städade i köket och började göra i ordning pannkakssmet. Fick hjälp av minsta tjejen och medan smeten stod och svällde så ville hon ligga raklång på mig i soffan och kolla på filmen.
M-Y-S-I-G-T! Det gick över förväntan att steka pannkakorna - jag sabbade bara de två första och det är det ju nästan lag på att man måste göra. Tjejerna älskade det och det fanns varken en droppe ärtsoppa eller en smula pannkaka kvar efter middagen. Första dagen utan rester!

Nu sitter jag på mitt rum och ska kolla på någon film eller så kör jag "2 Broke Girls" som vanligt, hehe... Imorgon ska jag städa huset och kanske hinna en sväng till gymmet om jag kan stå på benen. Har haft träningsvärk idag, men inte så hemsk som jag trodde, vilket indikerar att den kan dyka upp imorgon istället... Imorgon kväll efter middagen bär det av mot Uppsala över helgen - ska bli supermysigt!

Uppdatering!

Helluuu! Väldigt längesedan jag skrev, men det har varit sjukt mycket på gång här och när jag väl sätter mig ner och skriver så är det på min privata blogg som fungerar som dagbok. Men nu kommer en liten uppdatering! För tillfället sitter jag med tjejerna i soffan - de tittar på Asterix & Obelix och jag sitter med datorn i knät. Ska försöka sammanfatta vad som har hänt sedan jag senast skrev:

• Imorgon har jag jobbat som au pair i 2 veckor! Imorgon är det också 1 månad kvar tills det är dags att flytta till Schweiz. Här hemma har flyttkartongerna gjort entré och det packas för fullt. Jag har fått se ritningar och designplaner för huset i Schweiz och det kommer vara helt galet fint! Längtar så till att få åka ner och se det :)
• Jag har börjat besöka det lilla gymmet som finns här i Rönninge. Yttepyttelitet, men galet fräscht! Helt nya maskiner, TV framför konditionsmaskinerna (!!!) och supertrevlig personal. Jag får gyminstruktion av en väldigt trevlig muskelknutte som ger mig en träningsvärk som varar i flera dagar. Alltid trevligt att knalla ner till gymmet och piskas i form utav honom haha!
• Jag har gått från att laga kanske en middag i månaden till att laga middag varje kväll. Min paradrätt är pasta med kalkonsås, så det har varit en utmaning att börja laga rätt så avancerade recept. Jag har dock lyckats väldigt bra - jag är stolt över mig själv! Sen är det ett stort plus att maten är otroligt nyttig. Jag håller mig mätt mycket längre och min mage är väldigt tacksam.
• Jag har hunnit spendera en helg i Rönninge och en helg hemma. Sa till mina föräldrar att jag skulle komma tillbaka till Uppsala på lördag förmiddag, men dök upp på fredag kväll istället. Deras miner var oslagbara - jag somnade väldigt lycklig den kvällen kan jag säga!
• Jag har hunnit mysa, leka, skratta och ibland även irritera mig på de små gostjejerna. Precis som det ska vara när man arbetar som barnflicka!

Jag ska faktiskt börja dra mig mot sängen snart. När man måste gå upp vid 6 varje morgon så blir det helt plötsligt väldigt viktigt att lägga sig vid 22 för att få så många dyrbara timmar sömn som möjligt. Slänger in ett gäng bilder och ska försöka se till att nästa uppdatering inte dröjer lika länge. Tjingeling!

Fattade tycke för Celsius. Hade fredagsmys framför öppna spisen.
Gjorde mig fin inför lunchdejt med Elin i Stockholm. En av mina awesome middagar.

Gos i soffan framför Barbie. Det blev kallt som satan. Tjejerna åkte skidor.
Fredagsmys med "Alice i underlandet". Tog en sväng till Södertälje. Det kom en jäkla massa snö.
Njöt av solen på väg hem från gymmet. Gosade med Sam. Glad tjej på väg till gymmet imorse.

Au Pair TAKE TWO!

Hejsan hoppsan! Finns otroligt mycket att skriva kring rubriken, men för att sammanfatta VÄLDIGT kort: jag har bestämt mig för att börja jobba som au pair igen. Igår eftermiddag kom jag hit till Rönninge och min nya värdfamilj. Huset är AH-MAZING! Trodde inte man kunde bli kär i ett hus, men tji fick jag.

Jag ska ta hand om två små prinsessor som är 4 och 5 år gamla. De går på dagis nu i Sverige så jag är ledig mellan 8 och 15. Jag lämnar och hämtar dem på förskolan som ligger fem-tio minuter promenad från huset och sedan ska jag laga middag eftersom mamman kommer hem runt 18. Pappan är nere i Schweiz och övervakar renoveringen av huset de har fått ta över av hans föräldrar. I slutet av februari så flyttar hela familjen, inklusive jag, ner till Niederglatt, som är en förort till Zürich. I Schweiz så kommer bara äldsta tjejen gå i skolan, medan den minsta går på dagis två dagar i veckan och resten av tiden är hon med mig. Eftersom det inte finns någon skollunch i Schweiz så kommer stora tjejen hem och äter och går sedan tillbaka igen.

Jag har inte någon ork att skriva en massa just nu, vill hinna titta på "2 Broke Girls" innan det är läggdags. Min kropp är verkligen inte vad att gå upp vid kvart över sex om mornarna... Somnade i soffan när jag hade lämnat tjejerna på dagis, haha! Efter min lilla tupplur gick jag ut på promenad och skaffade mig ett SL-kort så jag kan åka pendeln imorgon då jag hade tänkt ta en sväng in till Stockholm.

Bjussar på några bilder från dagen och på mitt rum. Tjingeling!

Barbie på tyska var en upplevelse. Succé att jag förstod allt de sa!

En välbehövd uppdatering av läget...

Det är väl hög tid att jag skriftligt uppdaterar hur mitt liv ser ut för tillfället. Jag antar att alla som läser min blogg även har mig som vän på facebook och därför redan vet att jag är hemma i Sverige igen sedan lite mer än en månad tillbaka. Efter ett X antal sömnlösa nätter, ett gäng gråtattacker och ett efterlängtat kuratorsamtal så känns situationen åtminstone hanterbar, men det faktum att den bästa månaden i mitt liv slutade med den värsta dagen jag någonsin har upplevt kommer aldrig försvinna.

Min sista vecka som au pair var en enda stor bergochdalbana. Tisdag - en kombination av hemlängtan, PMS och undantryckt tvivel får mig att verkligen ifrågasätta mitt val att arbeta som au pair. Att jag och föräldrarna hade väldigt olika åsikter kring en hel del saker spädde på det hela ännu mer... Jag smsar med mina föräldrar och bestämmer mig för att prata med föräldrarna kring att sluta som au pair. När mamman kommer hem på kvällen försöker jag förklara situationen medan tårarna rinner (Damn you PMS!). Jag ska inte gå in på detaljer, men det kändes inte riktigt som att vi förstod varandra speciellt bra och jag åker till min kompis Linda för att få lite andrum och möjligheten att prata igenom det hela med någon. Onsdag - det har blivit bestämt att jag ska stanna i tre veckor till, eftersom mamman sedan får ledigt och då hinner ta hand om lillemannen medan de letar efter en annan lösning. Jag skolkar från min språkkurs och åker hem till honom istället (Prioriteringar ffs!). Det är bestämt sedan tidigare att jag ska sova över hos honom och vid sjutiden smsar jag till mamman och informerar kring detta. En timme senare ringer hon mig. Jag vågar inte svara. En halvtimme senare ångrar jag mig och ringer upp henne. Vi pratar i säkert en halvtimme kring allt och när vi avslutar samtalet känns det lite bättre. Jag har fått för mig att jag vill stanna till jul. (Det är makalöst hur en muskulös kropp kan fucka upp ens förstånd...) Torsdag - mysig morgon och förmiddag hos honom. Spenderar eftermiddagen inne i Zürich och strosar runt i butiker. Läget känns helt okej. Kommer hem till Würenlos och stämningen är, of course, en aning ansträngd, men det funkar. Fredag - värsta dagen i mitt liv. Redan på morgonen känner jag att jag inte kommer klara av att stanna i tre veckor till. Det fungerar helt enkelt inte längre. Jag smsar mamman om detta och har sedan smskontakt med min fina vän Janine som jag lärde känna genom utbytet vi hade med skolan. Jag frågar henne om skjuts till flygplatsen när det väl är dags och det hela slutar med att det blir bestämt att jag ska bo hos henne tills vi hittar ett billigt flyg. Runt lunchtid ringer mamman. Hon är självklart upprörd och jag kämpar för att inte börja grina medan vi pratar. Går inte in på samtalet, men det var sjukt jobbigt och efteråt bokstavligen vräker jag ner alla kläder och saker i mina resväskor och förbereder mig mentalt för hennes hemkomst på kvällen. Kvällen bestod av maniskt städande av mitt rum + badrum, signerande av ett X antal papper och ett skärsår i tummen som jag upprepade gånger fick putsmedel i vilket fick mig att nästan börja grina. Det var den korta varianten. Den censurerade versionen. Vid 22.00 klev jag innanför dörren till Janines lägenhet och kunde andas för första gången på hela dagen. Vi åt en lätt "middag" och sedan skypade jag med först min mamma och sen Elin. När jag framåt midnatt lade mig på luftmadrassen på golvet bredvid Janines säng och släckte lampan så kom det ett antal tårar. Tårar av lättnad. Jag var inte ensam längre och jag skulle inte behöva träffa föräldrarna igen.

Jag bodde hos Janine fredag-onsdag och jag mådde så himla bra hela tiden. Det är helt jävla otroligt att jag har fått så fin kontakt med hennes familj och henne. Två utbytesveckor och jag kände mig som en i familjen under dessa dagar. Ord kan inte beskriva hur otroligt tacksam jag är gentemot dem. De gjorde så sjukt mycket för mig och jag skulle inte ha klarat av någonting utan dem.

Nu har jag alltså varit hemma i över en månad och jag börjar "vänja" mig vid att inte ha ett skit att göra. Jag ska börja läsa en anatomikurs i november-december, men det är endast en kvällskurs två ggr/vecka, så har rätt mycket dötid att slå ihjäl... Till våren börjar jag förhoppningsvis att plugga till sjuksköterska.

Jag saknar alla mina au pair kompisar. Jag saknar honom med stort H. Jag saknar Zürich. Jag saknar Schweiz. Jag saknar att känna mig "vuxen" och självständig. Det finns så jäkla mycket jag saknar, men jag skulle förmodligen inte ha mått speciellt bra efter ytterligare några veckor. Vissa kan tycka att jag gav upp för tidigt, att jag är dum som gav upp en bra möjlighet för ett "äventyr", men om det är något min utmattningsdepression lärde mig så är det att min psykiska hälsa går före ALLT annat.

Jag älskade mitt sociala liv i Schweiz, men mitt sociala liv var endast en del av livet där nere och resten var inte alls lika bra. Om 50% känns toppen och 50% känns skit är det inte värt det. Det måste kännas 100% fantastiskt för att vara värt den psykiska påfrestning som au pair arbetet faktiskt innebär. Jag känner mig avundsjuk på alla mina kompisar på facebook som jobbar som au pairer och lägger upp saker kring hur bra de trivs osv. Känner de också 50/50 men biter ihop ändå? Är jag svagare än dem? Nej. Jag hade jävligt otur helt enkelt och så här i efterhand känner jag mig nästan stolt för att jag hade stake nog att ta mig ur en situation som jag inte mådde bra av. Det hade jag absolut inte klarat av för några år sedan.

Hur som helst - långt inlägg! - nu är nästa steg att försöka skapa mig ett vuxet och självständigt liv här i Muppsala istället. Hur lätt det nu blir medan man fortfarande bor hemma och inte pluggar eller jobbar... Men men, det löser sig fan! Om ni har läst hela inlägget - puss på er gullrumpor!