tisdag 13 augusti 2013

Nostalgitripp

I söndags så åkte min värdfamilj på utflykt till Schwarzwald i södra Tyskland, men eftersom jag kom hem så sent från Street Parade, valde jag att ta sovmorgon istället. Jag sov till ungefär 11 och vid 13 insåg jag att jag var tvungen att hitta på något eftersom jag kände av en släng hemlängtan och då är det aldrig bra att vara ensam. På ungefär 10 minuter bestämdes det att jag skulle åka och besöka min gamla värdfamilj från förra årets skolutbyte. Eftersom det var söndag så gick det otroligt långsamt och 1,5 h senare var jag äntligen framme i Wohlen. Det var hur mysigt som helst att träffa alla igen och lillebrorsan hade nästan vuxit om mig och hade gått igenom målbrottet. Det sved lite när jag tänkte på min egen lillebror och hur mycket jag kommer att missa av hans utveckling under det här året.
Tack gode gud för Skype!

Vi chillade mest i soffan, pratade och tittade på TV. Sedan insåg jag att det skulle ta mig 2 h och fyra byten att komma hem, vilket innebar att jag senast behövde åka vid 19. Här i Schweiz äter man alltid senare än i Sverige, så normal middagstid är runt 18.30, vilket skulle bli lite tajt. Snälla som de är erbjöd de mig skjuts hem istället och resan tog då endast 30 minuter.

Det var riktigt nostalgiskt att komma tillbaka till staden där "allt började". Fånlog när jag klev av tåget i Wohlen och såg spåret där jag och min tyskagrupp klev av för nästan exakt ett år sedan. Allt kändes så himla bekant och hemtrevligt, trots att vi endast spenderade 1 vecka där.

Hur som helst, en riktigt bra söndag blev det och hemlängtan glömdes bort totalt :)

På tåget mot Wohlen.

Min present (ljuslyktan) hängde fortfarande kvar :D

Så himla fint väder när de skjutsade hem mig!


Stella och jag tog en långpromenad på kvällen.

Street Parade 2013

Hallihallå! Exakt en vecka sedan jag skrev här sist och mycket har hänt sedan dess!
Tänkte dela upp veckan i olika inlägg så det blir mer överskådligt :)

I lördags så var jag och två andra svenska au pairer - Frida och Emelie - på Street Parade. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva Street Parade, för det är liksom inte samma sak som Pride, men är ändå väldigt likt. Officiellt är Street Parade en technofestival, men vi fann människorna betydligt mer underhållande än musiken som spelades. De flesta tjejerna hade så lite kläder på sig som möjligt och majoriteten av besökarna var utklädda eller uppklädda något helt otroligt. Såklart dracks det en hel del alkohol under dagen, så vi bokstavligen vadade fram genom ett hav av tillplattade ölburkar och glaskross. Vi såg så himla mycket konstigt, dräggigt och underhållande folk att det inte är sant. Vad som vi såg utanför damtoaletten vill vi helst glömma, men även det var en upplevelse i sig självt, haha! Enligt den officiella hemsidan hade festivalen 950 000 besökare, vilket man verkligen kände av när man försökte armbåga sig fram bland folkmassorna. En sträcka som i normala fall tar 10 minuter att gå tog ungefär 45 minuter i lördags.

Vi kom in till Zürich vid 17 och Frida och jag tog 00.30 tåget hem tror jag. Jag har ALDRIG varit med om att ett tåg har blivit fullsatt, men i lördags var det knökfullt. Alla sittplatser var upptagna och folk stod som packade sillar i gången. En snubbe lade sig till och med på bagagehyllan, haha!

För att sammanfatta Street Parade så var det absolut en upplevelse! Jag är riktigt glad att jag gick dit eftersom det var så himla trevligt sällskap och det var också roligt att komma ut och se någonting nytt!
Skulle jag vilja göra om det varje helg - aldrig i livet ;)

Det var perfekt väder när jag knallade till tågstationen!

Massa folk.

En av många "Love Mobiles" - paradvagnar med massa dansande folk.

Massa folk och lite ambulanser, haha...

Det var många människor som fick för sig att klättra upp på trafikstolparna.

Kvällens middag införskaffades i ett av alla olika matstånden.

Paaaarty!

Trångt som satan - men nice!

Tåget var KAOZ!

tisdag 6 augusti 2013

Muuuuuu...

Hejsan hoppsan! Sitter på balkongen i den nästan tropiska värmen (Hehe 27 grader...), dricker iskallt vatten och läser lite ur "Svärdets makt". Lilleman har nyligen gått och lagt sig så har ungefär två timmar egentid framför mig - gött! Stella är ute och går med kvinnan som gick ut henne innan jag kom hit. Hon ska fortsätta att gå ut med henne i ungefär 2 veckor, så jag hinner lära känna lillemannens dagsrytm ordentligt innan vi slänger in en 1h promenad med en hund som får fnatt varje gång hon ser en katt, vilket är ungefär var femte meter... Jag och min värdpappa var ute och gick med henne en sväng igår kväll runt halv nio tiden. Det var väldigt behagligt ute då temperaturen hade sjunkit lite och solen inte brände längre. Stellas lycka när hon fick springa fritt på en äng var helt underbar. Öronen och tungan bara fladdrade och hon sprang jättefort. Jag fick hålla kopplet ett tag och det gick bra, men kände att det kommer att krävas lite ensamtid med Stella för att kunna hantera både henne och en barnvagn med lilleman i på samma gång.

Igår hade jag hemlängtan för första gången sedan jag kom hit. Eller inte direkt hemlängtan, utan det var bara så konstigt att "inse" att jag faktiskt ska vara här i ett helt år. Det är inte någon två veckors semester som jag kommer att åka hem ifrån. Det här är mitt hem nu. Självklart är det tufft att veta att jag inte kommer kunna krama mina föräldrar och lillebror så ofta jag vill eller hänga med mina kompisar där hemma, men det var jag från början rätt inställd på. Har intalat mig själv ända sedan februari när vi bestämde att jag skulle komma hit, att det är exakt samma sak som att flytta till t.ex. Lund och plugga. Och då skulle jag även vara borta mer än ett år. Det jag tror är jobbigast för tillfället, är att jag inte har "ett eget liv" här ännu. Jag har bara umgåtts med min värdfamilj sedan i torsdags och bara varit utanför byn två gånger. Inte för att jag hade världens mest aktiva sociala liv hemma i Uppsala heller, men det existerade ju i alla fall. Om två veckor börjar min språkkurs, så då kommer jag förhoppningsvis lära känna kompisar där. Sedan, ju längre in i augusti vi kommer, så kommer massa svenska au pairer komma tillbaka hit och au pair mötena i Svenska Kyrkan sätter igång igen. Tills dess får jag se till att underhålla mig själv på bästa vis på egen hand.

Dock har jag haft sådan tur att jag redan ikväll ska träffa två svenska au pair tjejer som jobbar här nere. En av dem bor i Baden, som ligger ungefär 15 min här ifrån med buss, så hoppas verkligen att det klickar med henne så att vi kanske kan umgås. Imorgon och på torsdag är jag ledig. Imorgon ska jag träffa en kille som jag har pratat med rätt länge innan jag flyttade hit, så det ska bli trevligt att äntligen träffas. På torsdag tänkte jag kanske ta en sväng till IKEA eller besöka ett shopping center som ligger en bit bort. Dessutom ska jag, om det är okej för min värdmamma, sova lite längre på morgonen. Haha, att gå upp vid 06.30, även om man bor på jobbet, är rätt tufft, i alla fall var det det igår och idag, men det kanske blir lättare (Speciellt om jag går och lägger mig lite tidigare...).

Nu till det som rubriken syftar på: jag och lilleman har varit och hälsat på några kor! Det ligger en bondgård ungefär fem-tio minuter här ifrån som vi knallade iväg till. Lilleman var rätt rädd för korna, medan jag tyckte dem var hysteriskt roliga! Kotungor kan vara det roligaste och läskigaste jag känt på i hela mitt liv. Sträva som sandpapper, långa och flinka - jätteläbbigt! Vi träffade också en liten söt katt och jag dog sötdöden när jag såg att kalvarna hade små hus som de bodde i, haha!

Solen verkar aldrig sluta skina här i Schweiz!
Och kolla in kalvarnas små huuuus <3

Borsten på bilden till vänster är till för kossorna, haha!
Igår kväll när vi var ute med Stella så såg vi en ko som stod och "putsade" sig med borsten.
Hon njöt verkligen och det såg så himla roligt ut.

Jepp, kolla in omgivningen ca fem minuter från vårt hus.
Det ligger en vingård precis vid bondgården, så hela slätten var full av vinrankor.
Hitills så påminner mig allt detta om Gran Canaria, pågrund av värmen
och att husen ser ungefär ut som de gör där.

måndag 5 augusti 2013

Greetings from Würenlos!

Hallihallå där ute i cybervärlden! Jag rapporterar från mitt, sedan fem dagar tillbaka, nya hemland - Schweiz! Tänkte lägga upp det "blogginlägg" jag skrev första dagen, men då jag först fick internet i förrigår så har det inte kunnat publicerats. So here we go:

"Så var jag då äntligen här. I mitt nya rum, i min nya lägenhet, i min nya stad och i mitt nya land. Första intrycket? JAG ÄLSKAR DET! Vet knappast hur jag ska uttrycka mig över hur fint allting är och hur glad jag är för att jag fick komma till just den här familjen. Allt är tamefan perfekt! Bortsett från att AirBerlin lyckades slarva bort praktiskt taget alla resenärers bagage. Mina två väskor, som praktiskt taget innehåller mitt liv, står förmodligen någonstans i Berlin för tillfället. Detta är ju såklart en aning irriterande, men inget kan förstöra min glädje just nu. Mitt rum – åh mitt rum! Hade sparat ihop lite pengar för att köpa inredning till rummet, men fasiken, jag känner inget behov överhuvudtaget att fixa till något! Mina värdföräldrar måste vara synska eller bara ha väldigt bra smak, för jag fullkomligt älskar allt i mitt rum. En garderob som typ är större än den jag har hemma, en byrå, ett skrivbord + skrivbordstillbehör, en bokhylla, en säng (Med typ det skönaste täcket jag någonsin upplevt…). Dessutom har jag en egen TV och DVD, något som jag inte ens hade kunnat drömma om att de skulle fixa åt mig. Allt går i blått och vitt och jag har även stora fönster som går från golv till tak med varsin dörr som man kan öppna till en liten fransk balkong. Med andra ord – ett rent himmelrike! Jag hade även tänkt köpa handdukar osv. till badrummet, men även det har de gett mig. Till och med exakt de handdukar som jag hade tänkt köpa. Nej, alltså, jag vet inte hur jag ska beskriva allt det här. Det är 100000000 ggr över förväntan och jag vill typ hoppa jämfota av glädje. Men istället tänker jag lägga mig och ta en liten power nap, eftersom jag gick upp vid fyra imorse. När min värdpappa kommer på lördag så kommer jag få internet, så då åker det här blogginlägget upp tillsammans med bilder på mitt rum! Tjingeling!"

Jepp, och det har bara blivit bättre och bättre! Svensk som jag är ska jag dock såklart "klaga" på vädret. Det har varit över 30 grader alla dagar förutom igår då det var oväder på förmiddagen och runt 28 på eftermiddagen. De dagar då det har varit över 30 grader, har jag svettats som en gris. Det fläktade överhuvudtaget ingenting och jag ville bara stoppa huvudet i en hink med vatten. Men att kunna äta alla måltider ute på balkongen (Som är enorm!) och att kunna åka och bada som vi gjorde igår eftermiddags, det kan jag absolut inte klaga på!

Klockan är nu 07:00 och jag är alldeles nyvaken. Första arbetsdagen, woop woop! Sitter i sängen under mitt mysiga täcke och kollar på Stella som sover på min matta. Tänkte titta på "House" tills lillemannen vaknar och det blir full rulle fram till 11 då han ska sova igen. Här kommer lite bilder!


Taggad tjej kl 05:00 på Arlanda!

Mitt fina, fina rum!

Världens gosigaste och finaste Stella!

Chill vid Zürich-sjön! Kolla vilka söta badbyxor lillemannen hade!

onsdag 17 juli 2013

15 dagar kvar!

That's right - 15 dagar kvar tills jag byter hemland i ett år! Är så himla taggad, men mitt problem jag har för nuvarande är: hur i helsike packar man för ett halvår? För sommar, höst och vinter på en och samma gång! Är väl medveten om att det faktiskt finns tvättmaskiner, men just dilemmat att kläder för tre olika säsonger ska få plats på 23 kg känns oroande... Det är ju inte så att jag kan sätta mig och räkna dagar och sen säga exakt hur många par trosor jag måste ta med mig. Nä det är betydligt knepigare än så. Mitt mål för kvällen är att påbörja någon form av packlista.

Nu över till roligare saker: i måndags träffade jag familjen för första gången! De är för tillfället på semester i Sverige så vi bestämde oss för att träffas på Parken Zoo i Eskilstuna. Dagen började inte så bra dock. Vi kom iväg lite väl sent och med en lillebror och hans kompis i baksätet som var så dryga som bara 11-åriga pojkar kan vara hann jag bli rejält irriterad innan vi ens hade lämnat Uppsala. När vi väl kom till Eskilstuna var klockan redan 10.05 och vi hade bestämt att träffas vid ingången klockan 10.00. "Vilket bra första intryck!" tänkte jag surt men intalade mig att det ändå bara var fem minuter. Åh så fel jag hade! För då dök ett dilemma upp: GPS:en sa en väg och skyltarna sa en annan. Vi körde old school och litade på skyltarna, vilket ledde till att vi körde runt halva Eskilstuna innan vi 10:20 fick syn på skyltar till parken. När vi väl hade parkerat så tyckte vi att inte såg någon riktig stor entré och det var då vi insåg att vi hade parkerat på andra sidan av parken. Vilket innebar att vi var tvungna att gå en bra bit för att komma till entrén. Till slut kom vi ändå fram till den där förbaskade entrén och då var det så klart en enorm kö till biljettkassorna. Jag letade efter familjen och just som pappan ringde mig fick jag syn på dem. Människorna jag ska spendera ett helt år hos och den lilla blonda ängeln jag ska ta hand om. Åh, jag föll för honom så fort jag såg honom tulta fram över gräsmattan i sina hängselbyxor. Jag tycker att ALLA småbarn är sötast i världen, men den här lilla killen trumfar alla. Tror endast att mina egna barn kommer kunna sno förstaplatsen från honom. Jag tog ingen bild på honom och kommer inte lägga upp någon om jag inte får klartecken från föräldrarna, men lita på mig - så där riktigt ljusblont, nästan kritvitt hår och ljusblåa ögon och ett skratt som inte låter som ett bebisskratt utan ett riktigt fullvuxet asgarv vilket gör att jag smälter totalt. Det kommer att bli ett rent nöje att se efter honom.

Föräldrarna var hur snälla som helst och jag kände mig riktigt nöjd när jag faktiskt förstod ca 80% av schweizertyskan mamman pratade med lillen. Tvivlar dock på att jag någonsin kommer att kunna lära mig att uttala orden ordentligt, men att förstå dialekten är mer än tillräckligt för mig! Jag hade köpt en liten bil som man kunde skjuta iväg med hjälp av någon avfyrargrej som vi lekte med när vi väntade på lunchen och herregud, har aldrig hört en unge skratta så mycket! Det roligast var att han höll i bilen och då sköts själva avfyrargrejen iväg istället, vilket tydligen var helt hysteriskt roligt.

Det märks att han är schweizare förresten för lillemannens kondition var nästan bättre än mig trots att har levt 17 år mindre än vad jag har. Han knatade helt själv genom hela parken under ca 2 timmar och stannade lite då och då och filosoferade kring något han hittade på marken. Något som var väldigt intressant var all getbajs som fanns inne hos dem. "Kaka!" utropade han hela tiden. Och nej, inte kaka såsom i det svenska ordet för fikabröd, utan det uttalas snarare som "Kacka!" och betyder alltså bajs. Mamman frågade om jag var bekant med de olika utvecklingsfaserna hos barn, och jag svarade att "Ja, det är jag väl..." och då berättade hon att de just nu var inne i den anala fasen. Hahaha den där Freud alltså - sjuka teorier men de stämmer verkligen. Den anala fasen är den period som ett småbarn är intresserad av allt som har med kiss och bajs att göra. Det ska bli väldigt intressant, haha!

Dagen hade dock tre höjdpunkter:

1. Första gången lillemannen tog tag i min utsträckta hand och drog iväg med mig. Mwihp! <3
2. När mamman berättade att de hade visat honom mitt tackkort från studenten och han hade sagt "Nanna!" Mitt hjärta smälte på tre sekunder och jag ville bara pussa på lillen.
3. När lillemannen ramlade av en tigerstaty och slog sig.

Okej, punkt tre låter rätt hemsk, men jag ska förklara varför den inte är det! Först fick jag panik eftersom jag direkt såg att det här inte var en sådan gång man kan säga "Upp och hoppa!" och ungen reser på sig och knallar vidare. Tårarna hade redan bildats och det välkända skriket kom tre sekunder senare. Jag kände pressen att prestera eftersom föräldrarna stod lite längre bort och tittade på oss. Det var nu jag hade chansen att bevisa att jag faktiskt är kapabel att ta hand om deras barn. Snabbt fick jag upp honom på min höft och försökte trösta. Men då drog han till med det ännu mera klassiska draget: "Det ljudlösa skriket". Ni vet när barn blir så ledsna/upprörda att de tar i så mycket att det till slut inte ens kommer ut något ljud och man tror att de ska sluta andas? Det är hemskt! När det ljudlösa skriket dyker upp så vill man inget hellre än att det högljudda vrålet ska komma tillbaka istället. Jag vaggade fram och tillbaka, torkade tårar och blåste på små händer. Kramade och hyssjade. Sen kom jag på att vi faktiskt var i en djupark, dvs. ett ställe med tusentals saker att distrahera en liten ledsen kille med.
"Titta på kissen, Lars! Ska vi kolla om vi ser kissen?!" Kissen i det här fallet var någon form av mini-tiger eller liknande och funkade perfekt som distraktion. Inom en minut tittade han förnöjt på kissen och enda spåret av fallet var de små tårarna som fortfarande fanns kvar på hans små runda kinder.
Jag gav mig själv en klapp på ryggen och kände mig väldigt stolt! :)

Framåt halv två började dock lillemannens ork att tryta och vi sa hejdå till varandra. Fick en kram av mamman innan vi skiljdes åt och allt kändes verkligen bara så himla bra. Allt känns fortfarande så himla bra. Det ska bli så himla kul att lära känna dem bättre och förhoppningsvis få bli en del av deras familj under det här året. Jag kunde inte ha hittat en bättre familj att påbörja mitt nya SKOLFRIA liv hos :)

Nej, nu ska jag ta tag i den där packlistan... Ska försöka fixa lite inlägg med bilder framöver, men det är svårt att hitta något roligt att fota, haha :)

tisdag 9 juli 2013

"Nämen, det var inte igår!"

Tjenare tjenare! Den här bloggen var ju verkligen väluppdaterad måste jag säga... Det är ju nästan så man kan tro att jag har övergett bloggandet helt och hållet?! Men nä, så är det inte! (Bara nästan...)
Min mycket sparsamma bloggaktivitet det senaste året har kretsat kring mitt projektarbete. Nu när jag har tagit studenten och fått betyg på arbetet (MVG - woop woop!) så kommer den bloggen att inte ha någon aktivitet överhuvudtaget. Men eftersom nya äventyr ligger framför mig och det ju är väldigt trevligt att dokumentera saker, så kände jag att det var dags att damma av min lilla hörna och börja uppdatera igen!

Vad är det då för äventyr som väntar? Jo, om ni har läst den lilla uppdaterade texten om mig här till höger så vet ni att jag den 1:a augusti flyttar till Schweiz för att arbeta som Au Pair i ett år.
Det ska bli sååååååå kul att det faktiskt krävs sju stycken å för att beskriva min glädje! Jag har hittat en helt underbar familj som jag verkligen tror att jag kommer trivas hos.

Pappan är svensk och mamman är schweizare men har lärt sig att prata svenska. De har en liten pojke, Lars, som fyller 2 år i september. De har även en gul labrador som heter Stella. Jag kommer bo i en by som heter Würenlos och ligger cirka 30 minuter utanför Zürich. Jag kommer se efter Lars och Stella tre dagar i veckan och läsa en tyskakurs på nivå C1 i Winterthur en gång per vecka.

Förutom att jobba och plugga ska jag försöka njuta av landet så mycket som möjligt! Min fina header är en bild från utbytet som jag gjorde för ungefär ett år sedan och är tagen uppe i Alperna i Schweiz. Jag måste verkligen ta mig dit igen! Sedan har jag också planer på att försöka besöka några av de närliggande länderna, eftersom jag nu befinner mig mitt i centrala Europa istället för typ Nordpolen.
En shoppingresa (Ja vadå, har ni aldrig hört talas om en sådan...?) till Berlin är mitt första mål!
Jag hoppas att jag kommer träffa massa roliga människor och skaffa vänner och erfarenheter för livet.

Planerna för när jag återvänder till Sverige sommaren 2014 är att börja plugga till sjuksköterska för att så småningom kunna utbilda mig till barnmorska. Känner mig jättetaggad på det för tillfället!

Nu ska jag ta mig an den enorma utmaningen kring att städa mitt rum ordentligt... På torsdag tar hela familjen tåget ner till Göteborg och spenderar två dygn där. På måndag nästa vecka, 15/7, ska vi ta oss upp till Eskilstuna och gå på Parken Zoo med inga mindre än min framtida familj och arbetsgivare som för tillfället är på semester i Sverige. Det ska verkligen bli superroligt!

måndag 24 september 2012

Hoho?

Hallihallå! Här var det galet länge sedan jag skrev! Skolan rullar på och just nu ligger mitt bloggfokus på mitt projektarbete: www.stressamindre.blogspot.com - en blogg där jag skriver och stress och förändrar delar i mitt liv för att minska min stress. Kika gärna in där!

Schweiz var underbart! Just nu är det dock psykologiprov, musklers latinska namn, tyskaböcker och projektarbetet som tar upp all min energi - så Schweiz får faktiskt vänta lite.

Har inte så mycket att rapportera - lägger in lite bilder istället. Ha det bra!


Jag och Sam tog en välbehövd tupplur för någon dag sen...


Psykologin är väldigt intressant, dock en aning chockerande...


Jag och mitt lata arsle släpade oss till Friskis idag efter skolan!